Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet G-DUR

Definition av G-DUR

1. (musik) durtonart som i notskrift vanligtvis skrivs med ett korsförtecken, huvudsakligen bestående av tonerna g, a, h, c, d, e och fiss med tonen g som tonika
2. (musik) ackord bestående av tonerna g, h och d

Exempel på hur man kan använda G-DUR i en mening

• Det är saligt på Jesus få tro är en psalm av Andreas Fernholm 1877, med melodi av Joseph Webster 1867 (G-dur, 4/4).
• Fröjdas, vart sinne är en julsång av Nils Frykman, tryckt i Sanningsvittnet den 22 december 1881 under rubriken ”Julmorgonen” tillsammans med melodin av Theodor Söderberg (G-dur, 4/4).
• Melodin (G-dur, 6/4) trycktes i Hans Kugelmanns bok ”Concentus novi trium vocum accomodati” år 1540 och är troligen komponerad av denne eller möjligen bearbetad för att passa denna text.
• Eine kleine Nachtmusik är en serenad för två violiner, viola, cello och kontrabas i G-dur, komponerad sommaren 1787 av Wolfgang Amadeus Mozart.
• Musiken (G-dur 2/4 år 1819, F-dur, 2/2 år 1939) är troligen svensk och känd från år 1624, men anges i 1939 års koralbok som "troligen svensk (Rappehandskriften 1675)".
• Melodin (G-dur, 4/4) är hämtad ur Ungdomsstjärnan för år 1901, samma som till Härliga lott att i ungdomens dagar.
• Till exempel kan man med hjälp av capo placerad på gitarrhalsens andra band byta från G till A så att man spelar greppen i G-dur trots att man egentligen spelar i A-dur.
• 6 sinfonior i C-dur, G-dur, D-dur (2), A-dur och d-moll, inklusive två från operan Il giudizio d'Aminta.
• Polska i G-dur efter Ingrid Maria Lindahl, Nordsjö, Järvsö - Eiwor Kjellberg och O'tôrgs-Kaisa Abrahamsson.
• Exempelvis, om man vill spela en 3-ackordslåt i C-dur är tonikan är då C-dur, som omges av en dominant, i detta fall G-dur och en subdominant, i detta fall F-dur.
• Det tredje och sista stadiet är en "komplementär harmonik" (tonsättarens egen benämning) där en renodling av treklangerna i dur och moll i de pentatoniska skalorna givit upphov till två sextonsackord: A-dur + ess/diss-moll respektive G-dur + f-moll.
• 22: Andante spianato och Grande polonaise brillante i G-dur och Grande polonaise brillante i Ess-dur (Pianosolo 1834; polonäspartiet orkestrerad 1830–31).
• 10b, 7 varierade teman och 5 stycken för flöjt solo i D-dur, A-dur, d-moll, G-dur, G-dur, e-moll, G-dur, c-moll, D-dur, G-dur, D-dur, d-moll - komp.
• XVII:10 – Allegretto i G-dur (bearbetning av ett stycke för mekanisk orgel, äktheten av bearbetningen ifrågasatt).
• Denna "överraskning" återspeglar Rossinis tidiga beundran för Joseph Haydn, vars symfoni nr 94 i G-dur, "Symfonin med pukslaget", innehåller samma chockartade och halvkomiska effekt.
• Hon var 2010 solist i Brahms Ein deutsches Requiem med Chicago Symphony Orchestra, dirigerad av Riccardo Muti och i Schuberts Mässa i G-dur dirigerad av Riccardo Muti i Paris.
• Två violinsonater i Ess-dur och G-dur samt en gambasonat i b-moll är av Franz Benda (Lee III-37, 83, 138).
• Vals i G-dur (Wärme lärde sig spela polskan i Medelpad, då han vid slutet av 1870-talet arbetade på Sörfors bruk, Attmars socken, Medelpad) De två sista repriserna i stycket är en variant av en polska från 1700-talet.

Förberedelsen av sidan tog: 166,14 ms.