Definition & Betydelse | Svenska ordet ÖVERBEFOLKNING

Definition av ÖVERBEFOLKNING

1. (miljö) det att villkoren för människor och natur i ett (större) område allvarligt försämras pga stor folkmängd

Exempel på hur man kan använda ÖVERBEFOLKNING i en mening

• Man började använda begreppet East End i slutet av 1700-talet då befolkningsökningen i London ledde till extrem överbefolkning och en koncentration av fattiga människor och invandrare i East End.
• Medan Malthus fokuserade på matförsörjningen fruktar moderna neo-malthusianer en mer generell befolkningsökningsrelaterad brist på mat, vatten, energi och andra naturresurser, dvs överbefolkning.
• På grund av detta har oron ökat för överbefolkning och luftföroreningar, vilket staden även har blivit känd för under senare år.
• Sjukdomar som kolera och tyfus, med stor smittspridning och överbefolkning är andra möjliga orsaker till den snabba nedgången i befolkning.
• I antikens Grekland grundades vanligen kolonier som en konsekvens av överbefolkning och för att befrämja handeln med andra länder, men kolonier kunde även etableras av människor som besegrats av främmande erövrare som de ville undkomma eller av människor som flydde undan sociala oroligheter och inbördeskrig.
• Den är känd för att utifrån ekologiska perspektiv rikta olika slags kritik mot bland annat industrialism, antropocentrism, konsumtionssamhällen, globalisering och överbefolkning.
• Det var under sent 1960- och tidigt 1970-tal som man på allvar alltmer började prata om överbefolkning och miljöförstöring som ett stort problem i industriländerna, och att folk kunde bli sjuka av avgaser och få cancer, samt hota arters existens.
• Senare framhöll forskare inom processuell arkeologi vanligen kulturpåverkan och omvärldstryck (knappa resurser och överbefolkning) som förklaring.
• Bartlett betraktade överbefolkning som mänsklighetens största problem, influerad av Thomas Robert Malthus, och betraktade hållbar tillväxt som en oxymoron.

Förberedelsen av sidan tog: 85,22 ms.