Definition & Betydelse | Svenska ordet AFFIX

Definition av AFFIX

1. (lingvistik) morfem som ej kan fungera självständigt utan i stället läggs till ett ord för att ändra dess betydelse; icke-lexikalt bundet morfem

Exempel på hur man kan använda AFFIX i en mening

• Transfix är affix vars beståndsdelar "blandar sig" med rotmorfemens, så att deras olika fonem dyker upp på olika sidor om de senares.
• Precis som alla bantuspråk är sesotho ett agglutinerande språk, som använder många affix och derivat- och inflexionsregler för att bygga kompletta ord.
• Detta till skillnad från andra syntetiska språktyper: agglutinerande språk där en mängd affix fogas till en ordstam, och flekterande språk (som svenska) där en mängd relaterade ordformer (paradigm) används för att uttrycka grammatiska roller, men där varje given form representerar ett helt komplex av grammatiska särdrag (som numerus, genus och så vidare).
• Aspekt är inom grammatiken en böjningskategori av verb som (till exempel genom tillägg av affix eller hjälpverb) anger om ett verbs handling är tillfällig eller upprepad, avslutad eller oavslutad.
• Roten kan i många språk förändras enligt bestämda mönster kallade affix, det vill säga att vokaler byts ut (binda-band) eller att partiklar (bund+it) läggs till; detta förändrar ordets betydelse.
• Fristående från dessa finns det en massa av verbala och nominella affix, interjektioner och andra partiklar.
• I en applikativ konstruktion tillfogas verbet ett affix samtidigt som verbets valens utökas med ett argument.
• En ordstam är den grundläggande del av ett ord till vilket ett affix kan fogas för att fylla olika syntaktiska funktioner.
• I agglutinerande språk fogas (agglutineras) en mängd affix till en ordstam, och varje enskilt affix kan vanligtvis associeras med en enskild grammatisk funktion, till skillnad från exempelvis flekterande språk (som arabiska) där en mängd relaterade ordformer (paradigm) används för att uttrycka grammatiska roller men där varje given form representerar ett helt komplex av grammatiska särdrag (som numerus, genus och så vidare).
• Tyska språket är ett flekterande språk, det vill säga att grammatiska relationer mellan ord huvudsakligen uttrycks med hjälp av affix och delvis genom böjning av ordroten.
• Avledningsaffixen är affix som, något förenklat, förändrar ordets betydelse eller ordklass, till exempel -ning (jämför bok – bokning), o- (jämför klok – oklok), -bar (jämför tvätt – tvättbar) eller -ig (jämför eld – eldig).
• Ett duplifix (ett verktyg för reduplikation eller reduplicering), är ett affix där ett fonem redupliceras, det vill säga upprepas i en ordföljd, normalt fördubblas.
• Bestämdhet eller species (latin: slag, art) är inom grammatiken en term för böjningskategorierna bestämd form (definit form) och obestämd form (indefinit form) hos substantiv, orden som underordnas huvudordet i en nominalfras och ibland vissa andra nominala ord, i språk där den uttrycks med affix.
• I agglutinerande språk fogas (agglutineras) en mängd affix till en ordstam, och varje enskilt affix kan vanligtvis associeras med en enskild grammatisk funktion, till skillnad från exempelvis flekterande språk (som arabiska) där en mängd relaterade ordformer (paradigm) används för att uttrycka grammatiska roller men där varje given form representerar ett helt komplex av grammatiska särdrag (som numerus, genus och så vidare).
• Titeln följer personnamnet som ett affix och används ofta vid tilltal av personer med yrken som krävt akademisk utbildning eller statstjänstemän som ofta innehade högre titlar, som till exempel bej eller pascha.

Förberedelsen av sidan tog: 372,49 ms.