Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet AMBASSADÖR

Definition av AMBASSADÖR

1. (diplomati) statens sändebud som är chef för en ambassad
2. (mera allmänt) ansikte utåt av en institution, förening, företag eller dylig
3. (handel) en kund som upprepade gånger rekommenderar en särskild butik, kedja, eller märke till andra personer

Exempel på hur man kan använda AMBASSADÖR i en mening

• Carl Rolf Ekéus, född 7 juli 1935 i Kristinehamns församling i Värmlands län, är en svensk diplomat och ambassadör.
• Ola Ullsten, folkbokförd Stig Kjell Olof Ullstén, född 23 juni 1931 i Tegs municipalsamhälle i Umeå landsförsamling, död 28 maj 2018 i Öja distrikt i Gotlands län, var en svensk politiker (folkpartist), statsminister, utrikesminister och ambassadör.
• Han sändes som ambassadör till Sankt Petersburg 1854 och till Wien 1859, där han 1864 avslöt freden mellan Preussen och Danmark.
• Han var ambassadör i Frankrike 1679–82 samt blev generalguvernör i Pommern 1687 och fältmarskalk 1690.
• Nicolaus Copernicus (Polska: Mikołaj Kopernik) född 19 februari 1473 i Thorn i Kungliga Preussen (nuvarande Toruń i Polen), död 24 maj 1543 i Frauenburg, var en polsk astronom, matematiker, jurist, ekonom, militärstrateg, tolk, ambassadör, läkare, astrolog och kanik.
• 3 april – Sveriges ambassadör i Paris, Gustaf Filip Creutz, och sändebudet för de "tretton Förenta Staterna i Norra Amerika", Benjamin Franklin, undertecknar en svensk-amerikansk vänskaps- och handelstraktat.
• Han var därefter Sovjetunionens sista ambassadör i Prag 1990–1991 där han förespråkade sovjetisk passivitet under den så kallade Sammetsrevolutionen.
• De grekiska stadsstaterna sluter Kalliasfreden med Persiska riket (uppkallad efter den ambassadör grekerna har skickat till det persiska hovet - en atenare, som är svåger till Kimon).
• Megasthenes var en grekisk lärd som den hellenistiske kungen Seleukos I skickade som ambassadör till satrapen i Arachosien i södra Afghanistan och till kung Sandragupta i Indien.
• Spartanerna skickar en ambassadör, Antalkidas, till den persiske satrapen Tiribazos, i hopp om att vända perserna mot de allierade, genom att informera dem om Konons utnyttjande av den persiska flottan, för att börja återuppbygga Atens imperium.
• Baltzar Julius Ernst von Platen, född 16 april 1804 i Vänersnäs, död 20 mars 1875 i Stockholm, var en svensk greve, sjömilitär, ambassadör, sjöminister och Sveriges utrikesstatsminister, och därmed även Norges då länderna var i union.
• Han blev sedan utsedd att medfölja sin blivande svärfar Ture Gabriel Bielkes beskickning till Wien 11 maj 1719 och var kanslist hos ambassadör Erik Sparre i Paris 1719.
• Han har tidigare arbetat på Israels ambassader i Antananarivo, Paris och Kairo, och var Israels ambassadör i Rumänien, Egypten och från 2002 i Sverige.
• Det blev internationellt känt efter att Israels ambassadör Zvi Mazel vandaliserat konstverket 16 januari 2004 genom att dra ur kontakten på två av strålkastarlamporna och slänga ett av dem i vattnet och därigenom orsaka en kortslutning.
• År 1948 träffade han sin blivande hustru, kusindottern Mom Rajawong Sirikit, vid ett besök i Paris där hennes far tjänstgjorde som Thailands ambassadör i Frankrike.
• Gunnar Edvard Heckscher, född 8 juli 1909 i Danderyd i Stockholms län, död 24 november 1987 i Uppsala, var högerpartiets partiordförande 1961–1965, ambassadör och professor i statsvetenskap.
• En chargé d’affaires har samma uppdrag, privilegier och immunitet som en ambassadör eller envoyé, men placeras efter övriga beskickningschefer i rangordning.
• Erik Herman Kling, född 12 juli 1913 i Västanfors församling, Västmanlands län, död 13 juni 1985 i Malmö Sankt Petri församling, var en svensk politiker (S) som var justitieminister 1959–1969 och ambassadör i Danmark och i Portugal.
• Efter studentexamen i Hässleholm 1945 blev Nilsson juris kandidat vid Lunds universitet 1951, genomförde tingstjänstgöring i Sollentuna och Färentuna domsaga 1952–54, blev fiskal i Svea hovrätt 1955, assessor 1961, byråchef för lagärenden i finansdepartementet 1962, departementsråd där 1965, var konsultativt statsråd 1964–73, ambassadör i Bern 1973–82 samt generaldirektör och chef för Kammarkollegiet 1983–91.
• Därefter var han generaldirektör i Statens energiverk 1983–85 och i SIDA 1985–94 innan han blev socialdemokratisk utbildningsminister 1994–98 och ambassadör i Berlin 2002–06.

Förberedelsen av sidan tog: 124,03 ms.