Information om | Svenska ordet AMBASSADRÅD

Exempel på hur man kan använda AMBASSADRÅD i en mening

• 1949 utsågs han till pressattaché i Oslo och blev 1955 förflyttad till Washington där han 1960 blev ambassadråd.
• Sparre anställdes på UD 1983 och hans bana inkluderar poster som ambassadråd i Libyen, Kina, Egypten, ambassadör i Libyen och Brysselbaserad ambassadör i Eritrea.
• Han var 1948–1949 tjänsteman vid , 1950 förste legationssekreterare i London, 1952 förste sekreterare vid UD, 1953–1954 tillförordnad chargé d’affaires i Lissabon, 1955 förste ambassadsekreterare i Teheran och Bagdad, 1958–1962 ambassadråd i Helsingfors, 1963 byråchef vid UD:s politiska avdelning, 1965 kansliråd, 1967 sändebud i Rabat, jämväl i Banjul, Dakar och Nouakchott, 1972 i Kairo och Khartoum samt 1976–1979 i Bryssel och Luxemburg.
• Åren 1957–1962 var han byråchef på UD och ambassadråd i Rom 1962–1963, ambassadör i Rabat, jämväl i Dakar 1963–1966 och ambassadör i Tel Aviv 1966–1970.
• Vid svenska beskickningar har ministern lägre rang än ambassadören och högre rang än ambassadråd, ekonomiska råd, rättsråd, eller motsvarande.
• Skoog har tjänstgjort på Utrikesdepartementet sedan 1988 och bland annat tjänstgjort i Havanna, vid ESK-delegationen i Wien, och som ambassadråd på svenska FN-representationen i New York 1997-2000 samt som ambassadör i Bogotá 2000-2004, sidoackrediterad till Quito.
• Titeln kan jämföras med ambassadråd (utsänd från UD), rättsråd (utsänd från justitiedepartementet), lantbruksråd, energiråd, atområd, miljöråd, kulturråd, etc.
• Han blev ambassadråd 1954 och ambassadör i Rabat och Tunis 1958–1962, jämväl Tripoli 1960–1962, Peking 1963–1969, jämväl Phnom Penh 1965–1969, Wien 1969–1976 och Madrid 1976–1980.
• Sveriges diplomatiska förbindelser med Afghanistan hade tidigare sköts av ambassaden i Islamabad, som då bestod av en ambassadör, två ambassadråd (konsulär/admin, ekonomi), en andrasekreterare (pol), en förstasekreterare (migration) och en tredjesekreterare.
• 1945, på Finansdepartementet 1947-1949, blev förste kanslisekreterare 1949, förste sekreterare vid UD 1950, byråchef där 1955, ambassadråd i Rom 1957-1962, Sveriges ständige representant på svenska FN-representationen i New York 1962-1963, chef för UD:s rapportsekretariat 1963-1965 och fick 1965-1966 tjänst som utrikesråd på UD:s förhandlingsgrupp i Stockholm.
• Muravjov inträdde 1864 på den diplomatiska banan, var legationssekreterare i Stockholm 1866-68 och 1873-74, blev 1880 förste ambassadsekreterare i Paris, 1885 ambassadråd i Berlin och 1893 envoyé i Köpenhamn, där han kom i nära beröring med ryska kejserliga familjen under dess sommarbesök, vilket torde ha bidragit till hans utnämning (januari 1897) till utrikesminister efter furst Lobanov-Rostovskij.
• som ambassadsekreterare, i Genève som ambassadråd och 1993–1998 som minister och andreman vid ambassaden i London.
• Han var ambassadsekreterare i Tunis 1968–1971, departementssekreterare vid UD 1971–1976, ambassadråd vid nedrustningsdelegationen i Genève 1977–1981 och kansliråd vid UD:s politiska avdelning 1981–1984.
• Åren 1987–1990 var han departementssekreterare vid Personalavdelningen i Utrikesdepartementet, varefter han var förste ambassadsekreterare vid ambassaden i Bonn 1990–1992 och ambassadråd vid ambassaden i Washington 1992–1997.
• Titeln kan jämföras med ambassadråd (utsänd från UD), rättsråd (utsänd från justitiedepartementet), lantbruksråd, energiråd, miljöråd, kulturråd, etc.
• Personalen på ambassaden består av en ambassadör, ett ambassadråd och en förste ambassadsekreterare för biståndsverksamhet, ett ambassadråd för administrativa, konsulära och kulturfrågor, en förste ambassadsekreterare för politiska, ekonomiska och mediafrågor samt främjandefrågor, en andre ambassadsekreterare för migrationsfrågor och en tredje ambassadsekreterare för arkiv, kommunikations- och informationsfrågor.
• Han var 1888–1895 ambassadråd i Sankt Petersburg och därefter 1895–1899 österrikisk-ungersk minister i Bukarest, 1899–1900 chef för politiska sektionen i utrikesministeriet i Wien och 1900–1906 ambassadör i Sankt Petersburg, där han hade utmärkta förbindelser och var mycket välsedd vid tsarhovet.
• Riezler blev 1915 föredragande råd i tyska utrikesdepartementet, anlitades av rikskanslern Theobald von Bethmann Hollweg som utrikespolitisk medhjälpare, var en kort tid 1917 anställd vid tyska legationen i Stockholm, blev 1918 ambassadråd i Moskva, var 1919 tyska riksregeringens representant hos bayerska regeringen i Bamberg och förestod till 1920 rikspresidentens byrå.
• Sazonov inträdde 1883 på diplomatbanan som kanslitjänsteman i ryska utrikesministeriet, blev 1887 förste sekreterare där och 1890 ambassadsekreterare i London, var 1894–1904 sekreterare vid ryska legationen vid Vatikanen, 1904–06 ambassadråd i London och 1906–09 rysk ministerresident vid Vatikanen.
• Lessar var 1895–1901 ambassadråd i London och kom 1902 som rysk ambassadör till Peking, där han med framgång bekämpade den brittiska politiken samt lyckades erhålla en mängd värdefulla koncessioner av kinesiska regeringen, till exempel en starkt privilegierad ställning åt den rysk-kinesiska banken i Manchuriet.

Förberedelsen av sidan tog: 131,19 ms.