Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet ANBRINGA
ANBRINGA
Definition av ANBRINGA
- (dödform) framföra
- (dödform) tillbringa
- (dödform) åvägabringa
- (formellt, vanligt inom teknikspråk) fästa, fastsätta; applicera, placera
Antal bokstäver
8
Är palindrom
Nej
Sök efter ANBRINGA på:
Exempel på hur man kan använda ANBRINGA i en mening
- För att skydda väven från slitage under vävningen finns ofta en extra tvärslå att anbringa närmast vävaren, men denna tvärslå måste vara lätt borttagbar eftersom käppen som varpen sitter på vid framknytningen måste passera närmast vävaren.
- Kilar används för att separera två kroppar, eller delar av samma kropp, genom att driva in kilen genom att anbringa en kraft mot kilens breda ände.
- I gamla bondehem förekommer att man finner hål i golv och tak som använts för att anbringa varpställningens centrumaxel, kring vilken en fyrkantig träkonstruktion är uppbyggd (ofta ihopvikbar).
- Verktyget som används för att anbringa sigillet kallas sigillmatris eller sigillstamp och är ofta utfört i brons eller koppar.
- Applick (från franskans applique murale, lampett, vägglampa, bildat av appliquer, applicera, anbringa, och murale, vägg), är en ljushållare för väggmontage, försedd med en eller flera armar.
- Om en bilbomb används för att lönnmörda en viss person är ett vanligt tillvägagångssätt att anbringa en sprängladdning i en bils motorrum eller under karossen och med tändmekanismen kopplad till bilens tändning, så att bomben briserar då bilen startas.
- Kung Karl XIV Johan hovtandläkare var exempelvis både "urmakare och dentist", och ännu på 1850-talet ägnade sig både metallarbetare och boktryckare åt yrket, huvudsakligen i att anbringa löständer.
- Superkargör eller superkarg (från , av sobre "över" och cargo "last", av cargar "lasta", av senlatinets carricare, "anbringa på en vagn") är en person som följer med ett fraktfartyg som representant för lastägarens intressen.
Förberedelsen av sidan tog: 156,56 ms.