Definition & Betydelse | Svenska ordet ARIANISMEN

Definition av ARIANISMEN

1. böjningsform av arianism

Exempel på hur man kan använda ARIANISMEN i en mening

• Enligt arianismen är Sonen (Jesus Kristus) ett skapat väsen, den första och högsta av alla skapade varelser, men inte Gud.
• Han var landsman och elev till Marcellus av Ancyra och i striden om arianismen drog Photinus slutsatser som låg nära Paulus från Samosatas adoptianism samt dynamistiska.
• Vid det andra tillfället utropade Alarik I stadens prefekt Attalus till kejsare år 409, samtidigt konverterade Attalus till arianismen.
• Drottning Clotilde är känd för sitt inflytande över sin make, och blev helgonförklarad eftersom hon övertalade honom att konvertera från arianismen till katolicismen.
• Sigismund var student hos Avitus, den katolska biskopen i Vienne, som också omvände honom från arianismen som Sigismunds företrädare bekände sig till.
• Efter Västroms sammanbrott 476 kunde detta germanska folk genom en serie militära och politiska framgångar och deras kung Klodvigs omvändelse till den ortodoxa kristendomen 498 (dvs till den romerska katolicismen i motsats till den kätterska arianismen) lägga större delen av Gallien under sig.
• De kappadokiska fädernas teologi låg till grund för treenighetsläran, och till den nicenska trosbekännelse som antogs vid det första konciliet i Konstantinopel år 381, och därmed fördömandet av arianismen.
• Där gjorde han sig till ovän med bland andra kejsarinnan Aelia Eudoxia genom att gå till angrepp mot sedefördärvet i allmänhet och vid hovet i synnerhet samt att fördöma arianismen, vilket ledde till att han anklagades för kätteri och landsförvisades av kejsar Arkadios.
• Staden var platsen för det första kyrkomötet år 325, då arianismen fördömdes och den nicaenska trosbekännelsen stadfästes.
• Kejsarna Theodosius I och Gratianus deklarerar att patriarkerna av Rom och Alexandria är högsta auktoritet (särskilt över den i Konstantinopel), vilket tydligt avvisar arianismen till förmån för ortodox kristendom.
• Vid konciliet i Aquileia avsätts biskoparna Palladius av Ratiaria och Secundadius, ledarna för arianismen, av Ambrosius.
• Kejsar Justinus I hade år 523 utfärdat ett edikt mot arianismen, och därför sändes påve Johannes mot sin vilja av Teoderik den store, som försvarade arianismen, på en beskickning till bysantinska rikets huvudstad för att utverka inställandet av denna kättarförföljelse.
• Kejsar Theodosius I sammankallade i syfte att kyrkorna skulle antaga nicenska trosbekännelsen och för att ta itu med frågeställningar som uppstått med anledning av arianismen.
• Efter studier i de sju fria konsterna vid Sevillas katedralskola, utmärkte sig Isidor i kampen mot arianismen, en lära som visigoterna hade antagit.
• Eusebius försvarade den rättrogna katolska läran gentemot den heretiska arianismen, och blev för detta under flera år fängslad då arianerna fått övertaget vid en synod i Norditalien.
• Aëtius av Antiochia (latin: Aëtius Antiochenus, grekiska: Αέτιος ο Αντιοχεύς), född 313 (?), död 367 i Konstantinopel, kallad "Ateisten" av sina trinitariska motståndare, var grundare av en ariansk kristen rörelse och en viktig talesman för arianismen.
• Artemius var anhängare av arianismen och är väl ihågkommen för sin roll i förföljelsen av de Nicaenska kristna och hedningarna och för hans sökande efter Athanasius, biskopen i Alexandria.
• Han var så inflytelserik att Konstantin II följde hans och Eudoxus av Konstantinopels råd att försöka konvertera romarriket till arianismen genom att skapa arianska råd och officiella arianska doktriner.

Förberedelsen av sidan tog: 104,09 ms.