Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet B-CELL

Definition av B-CELL

1. (fysiologi) en sorts lymfocyt i det specifika immunförsvaret vilken producerar immunoglobuliner, som ytterst specifikt kan binda ett väldigt precist antigen (via en epitop) som (i princip) är gemensamt för den klon av B-celler som den aktuella B-cellen tillhör, och som antingen finns på B-cellens yta (som B-cellsreceptorer) eller som utsöndras i form av antikroppar

Exempel på hur man kan använda B-CELL i en mening

• Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) utgår från en B-cell i lymfatiska systemet och är ännu att betrakta som obotbar cancersjukdom.
• B-lymfocyter, B-cell, är en typ av vit blodkropp som bildas av hematopoetiska stamceller i benmärgen.
• En B-cell producerar bara en typ av antikroppar men i ett immunsvar kommer många B-celler att producera många olika sorters antikroppar.
• Betacell (beta-cell, β-cell, B-cell) är en celltyp i pankreas (bukspottskörteln) som utgör 65-80% av den langerhanska öarna och som ansvarar för att reglera kroppens insulinnivå, vilken i sin tur styr halten av glukos (blodsocker) i kroppen.
• Plasmaceller, som är högt differentierade B-celler specialiserade på att producera antikroppar, saknas hos personer med variabel immunbrist, men antalet mogna B-celler brukar vara normalt vilket tyder på en defekt hos den antigenspresentation som krävs för att en mogen B-cell ska kunna differentiera.

Förberedelsen av sidan tog: 181,84 ms.