Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet BANE

Definition av BANE

1. i uttrycket å bane
2. (ålderdomligt, litterärt) orsak till någons eller någots undergång eller död

Exempel på hur man kan använda BANE i en mening

• Visbur nekade och de två sönerna sade att guldhalsbandet skulle bli den bäste av ynglingaättens bane.
• Durins bane var troligen den sista balrogen som var kvar i Midgård när Ringens brödraskap kom till Morias gruvor (Khazad-Dûm) och han hade "sovit" där i ungefär fem tidsåldrar.
• Ofotbanen ägs, drivs och trafikleds av norska Bane NOR, och alla tåg och förare måste ha norska tillstånd trots att alla tåg passerar gränsen och inga tåg kan gå på andra banor.
• Redan på 1840-talet framställde Daa önskvärdheten av ett nordiskt rättstavningsmöte; 1868 bragte han denna sak åter å bane, och 1869 deltog han i Nordiska rättstavningsmötet i Stockholm.
• Svärdet med utstrålande lågor skall föreställa svärdet Tyrfing, mans bane var gång det draget varder, tillhörigt Arngrim, som förekommer i Hervararsagan och enligt den lokala traditionen bodde på Bolmsö tillsammans med sina tolv söner.
• Biskopens män avgick med segern, främst därför att Kolbein i stridens början träffats av en slungsten i pannan, vilket blev hans bane.
• Det blir en mans bane varje gång det är draget; det sviker aldrig i hugget och dess sår kan ej läkas.
• Vilka kenningar skall användas för Tor? Man kan kalla honom Odens och Jords son; Magnes, Modes och Truds far; Sivs man; Ulls styvfar; Mjölners, styrkebältets och Bilskirnes brukare och ägare; Asgårds och Midgårds försvarare; jättars och trollkvinnors fiende och bane; Hrungnes, Geirröds och Trivaldes dråpare; Tjalves och Röskvas herre; Midgårdsormens fiende och Vingners och Hloras fosterson.

Förberedelsen av sidan tog: 241,76 ms.