Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet BARD

Definition av BARD

1. keltisk skald och sångare
2. (ålderdomligt) något med utmärkande kant: utkant, ytterkant, skiva
3. (anatomi, livnäring) hornskiva i överkäken hos vissa valar (bardval) avsedda som planktonfiltrerare
4. (verktyg, ålderdomligt) yxa, bila
5. (anatomi, ålderdomligt) skägg
6. (pansar, ålderdomligt) harneskparti avsett att betäcka hals och haka

Exempel på hur man kan använda BARD i en mening

• En sjungande poet i den forntida keltiska kulturen benämndes bard, ett ord vars betydelse kommit att utvidgas till att omfatta poeter i allmänhet.
• Merlin tjänade såsom bard hos hövdingen Ambrosius Aurelianus, som försvarade bretonernas frihet mot sachsarna och gjorde sedan tjänster åt kung Uther Pendragon och därefter åt dennes berömde son Artur.
• Hillebard eller hällebard, även spjutyxa, är ett medeltida och tidigmodernt stångvapen avsett för hugg och stötar, bestående av ett 1,5–2,5 meter långt stångskaft på vilket det anbringats en stridsyxliknande klinga kallad bard eller bila, upptill försedd med en spjutspets och baktill med en hake.
• Taliesin, född cirka 534 och död cirka 599, var en walesisk bard vars dikter finns bevarade i diktsamlingen i det walesiska manuskriptet Llyfr Taliesin eller The book of Taliesin, Taliesins bok.
• Rapsod kallades en kringvandrande professionell sångare, bard och recitatör av berättelser och poesi i det antika Grekland.
• En bard (av senlatinets bardus, från gaeliska bard, ”sångare”) var ursprungligen en keltisk episk diktare eller sångare – i regel man.
• Mera varaktigt rykte fick han genom sina flerstämmiga sånger (bland dem "Mynheer van Dunk") och sina ballader, som blev mycket populära och gav honom hederstiteln "Englands moderne bard".

Förberedelsen av sidan tog: 170,27 ms.