Definition & Betydelse | Svenska ordet BATALJONSCHEF


BATALJONSCHEF

Definition av BATALJONSCHEF

  1. chef för en bataljon

Antal bokstäver

13

Är palindrom

Nej

16
AL
AT
BA
HE

7

7

AA
AB
ABA
ABC


Sök efter BATALJONSCHEF på:



Exempel på hur man kan använda BATALJONSCHEF i en mening

  • Han var chef för Fältarbetsavdelningen i Operationssektion 4 i Operationsledningen i Försvarsstaben 1985–1988, befordrades till överstelöjtnant 1986 och var bataljonschef 1988–1990, varefter han var chef för svenska Libanonbataljonen L106/L21 1990–1991 och chef för Arméns fältarbetsskola 1991–1993 samt samtidigt chef för den svenska UN Stand-by Force 1992.
  • På utbildningsförband är denne chef över plutonchefer och underställd regementschefen, eller ibland en bataljonschef.
  • Han gick Högre stabskursen vid Militärhögskolan (MHS) 1965–1967 i strategi vid MHS 1973–1977 och var bataljonschef och utbildningschef vid Värmlands regemente 1977–1980.
  • Han tog studenten 1892 och genomgick Finska kadettkåren i Fredrikshamn 1892-1895, Nikolajska generalstabsakademin 1899-1901 och Intendenturakademin 1901-1902 Han tjänstgjorde från 1895 till 1917 vid Livgardets jägarregemente och deltog i första världskriget som kompanichef och bataljonschef.
  • År 1816 gick han in vid danska hären, avancerade 1839 till bataljonschef, visade stor iver för soldaternas utbildning samt vann deras fulla tillit och hängivenhet.
  • Efter att med framgång ha kämpat i Turkestan (1869) och i Kaukasus (1870-71), företog han som generalstabsofficer viktiga rekognosceringar i Turan, anförde som bataljonschef 1873 arméns förtrupp i fälttåget mot Chiva och tog 1875 framstående del i kriget mot khanatet Kokand, under vilket han anförde kavalleriet.
  • Viktors Arājs som tidigare under kriget hade anfört det beryktade Arājskommandot tjänstgjorde under en kortare tid som bataljonschef i divisionen under 1945.
  • Espinasse blev officer vid infanteriet 1835, deltog som bataljonschef i fälttåget mot kabylerna och blev 1851 regementschef.
  • Han blev 1880 kapten, utmärkte sig under fälttågen i Annam och Tonkin, blev 1887 bataljonschef, anställdes vid generalstaben och bevistade som krigsministeriets ombud den första processen mot dåvarande kapten Dreyfus (1894).
  • Han var bataljonschef vid Livregementets grenadjärer 1975–1977, varpå han befordrades till överste 1977 och var utbildningschef där 1977–1979 tillika chef för Närkebrigaden.
  • Åren 1980–1981 var han bataljonschef vid Södermanlands regemente och 1981–1985 chef för Pansartruppernas stridsskola, 1982 befordrad till överste.
  • Han var bataljonschef vid Vaxholms kustartilleriregemente 1992–1993 och avdelningschef vid Kustartilleriets stridsskola 1993–1994.
  • Han var bataljonschef vid Svea artilleriregemente 1969–1971, befordrades till överstelöjtnant 1971 och var lärare vid Artilleriets stridsskola 1971–1975.
  • År 1989 befordrades han till överstelöjtnant, varpå han var föredragande i Försvarsutskottet 1989, sekreterare i 1988 års försvarskommitté 1989–1990, bataljonschef vid Norrlands trängregemente 1991–1992 och chef för Planeringssektionen i Arméstaben 1992–1993.
  • År 1958 befordrades han till major och tjänstgjorde 1958–1964 vid Norrlands trängregemente: som bataljonschef 1958–1963 och som utbildningschef 1962–1964.
  • År 1977 befordrades han till överstelöjtnant och 1977–1980 var han chef för Trängtruppernas kadett- och aspirantskola, varpå han var utbildningsledare och bataljonschef vid Svea trängregemente 1980–1984.
  • ” Åren 1973–1976 tjänstgjorde han vid Upplands signalregemente (1974 namnändrat till Upplands regemente): som bataljonschef 1973–1975 och efter att han 1975 befordrats till överste som utbildningschef tillika ställföreträdande regementschef 1975–1976.
  • Efter två månaders officersutbildning stred han i frivilligarmén som kompani- och bataljonschef ända till slutsegern i Berlin i maj 1945.
  • Leivo tjänstgjorde som bataljonschef tills 26 mars, då han fängslades av rödgardisterna för sina egenmäktiga handlingar.
  • Mabry tilldelades medaljen för tapperhet utöver tjänstens fordringar för sin insats den 20 november 1944 under slaget om Hürtgenskogen, då han var bataljonschef för 2:a bataljonen i 8:e infanteriregementet som ingick i 4:e infanteridivisionen.


Förberedelsen av sidan tog: 264,87 ms.