Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet BEFOGENHET

Definition av BEFOGENHET

1. laglig rätt att vidta viss typ av åtgärder
2. gränser inom vilka en fullmaktstagare har rätt att agera, så som en fullmaktsgivare har bestämt det i fullmakten; vad fullmaktstagaren har lov av fullmaktsgivaren att göra

Exempel på hur man kan använda BEFOGENHET i en mening

• Trots sin internationella befogenhet har IIHF ofta haft ett mindre inflytande i Nordamerika, där NHL, som inte lyder under IIHF, dominerat.
• Kongressen beslutade om en rättighetsförklaring som tillerkände det brittiska parlamentet befogenhet att bona fide reglera koloniernas yttre handel.
• Folkmängden i centralkommunen uppgick till 295 653 invånare i slutet av 2013, medan storkommunen (så kallad kommun med utökad befogenhet) hade totalt 326 874 invånare vid samma tidpunkt.
• Regeringens befogenhet att dela in Sverige i domsagor (från 2018 benämnda domkretsar) framgår av 1 kap.
• En jury är en särskilt utsedd nämnd, oftast opartisk, med uppdrag och befogenhet att fatta ett eller flera beslut.
• Vid den tyska invasionen den 9 april 1940 blev hans insats legendarisk i och med att han ordnade med transport så att kungafamiljen och Stortinget i tid kom ut från Oslo och formulerade den så kallade Elverumsfullmakten, som gav regeringen befogenhet att utöva sin myndighet även utanför landets gränser.
• I motsats till det senare, som har till uppgift att avhjälpa bristande rättskapacitet hos en person och därför också innebär en principiell befogenhet att i alla avseenden handla i hans ställe, betecknar åter kuratel vårdnadsuppdrag bara i visst avseende och är oftast anordnat för rättskapabel person, utan att vara inskränkt till detta.
• Pepparsprej (ibland stavat -spray), även kallat OC-sprej (Oleoresin Capsicum) är ett icke-dödande naturligt ämne som vanligtvis används av polisen, militärpolisen, skyddsvakter, tullen och kriminalvården vid upplopp, självförsvar och vid användande av våld i laga befogenhet.
• Kunglig förordning av 10 mars 1749 påbjöd en universitetsexamen för aspiranter på ämbeten med judiciell befogenhet, och härigenom uppkom den s.
• I praktiken har det befogenhet att anta vilken lag som helst som det önskar, och att nominera och avsätta regeringschefen (Taoiseach).
• I utbyte fick fonden befogenhet att utfärda ecu, en valutaenhet som definierades genom en valutakorg av medlemsstaternas nationella valutor.
• Köpenickiad är skämtsam beteckning för en typ av bedrägeri eller svindleri som innebär att använda ett antaget namn eller påhittad befogenhet för att lura till sig pengar eller andra fördelar.
• I Sverige är en vanlig definition, hämtad ur den gamla förvaltningslagens 3 § (ÄFL 1971:290), "utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande".
• Villkoren för att förvärva eller förlora ett nationellt medborgarskap är en nationell befogenhet och skiljer sig från medlemsstat till medlemsstat.
• Vigsel- och registreringsförrättare är i Sverige en person med befogenhet att utfärda juridiskt giltiga äktenskap och registrerade partnerskap.
• Säkert har kungatiteln aldrig varit avskaffad, men dess bärare har under tidernas lopp fått vidkännas betydlig inskränkning av sin kungliga myndighet och överlåta en stor del av sin befogenhet på andra funktionärer, till dess att kungen slutligen kommit att vara en medlem bland alla andra, och inte ens den främste, av deras kollegium.
• Han var en för ett visst tillfälle utsedd ämbetsbroder åt konsulerna, men med vidsträcktare befogenhet än dessa.
• Enligt högsta domstolen kunde kongressen inte stifta lagar om prostitutionen, eftersom det är delstaternas uppgift, men kongressen hade befogenhet att begränsa trafiken mellan olika delstater när det gäller prostitution.
• Vid revision ägde den överordnade domstolen befogenhet att döma i själva saken och ersätta en oriktig dom med ett riktigt avgörande.
• Firmatecknare eller teckningsansvarig kallas den som tecknar en juridisk persons firma, det vill säga har befogenhet att företa rättshandlingar, som att skriva under avtal, vilka blir bindande för den juridiska personen.

Förberedelsen av sidan tog: 278,01 ms.