Definition & Betydelse | Svenska ordet BESEGRANDE

Definition av BESEGRANDE

1. det att besegra
2. presensparticip av besegra

Exempel på hur man kan använda BESEGRANDE i en mening

• Landet erövrades 429 av vandalerna, men redan efter Genseriks död (477) gjorde berberstammarna uppror, och då Marocko av Belisarius vid vandalväldets besegrande förenades med Östromerska riket (534), är det osäkert, hur långt inåt landet de bysantinska ämbetsmännens myndighet kunde göra sig gällande.
• Hans adoptivfader hade 1818 efter marathernas besegrande och peshwavärdighetens avskaffande erhållit en livstidspension på 80 000 pund sterling.
• Inför krigsutbrottet i september 1939 saknades denna folkliga entusiasm nära nog helt , men efter Tysklands fullständiga besegrande av Frankrike i juni 1940 och Adolf Hitlers hemkomst efter sin "besiktning" av Paris sommaren 1940, hyllades den tyske "Führern" tillsammans med utvalda förband längs denna gata, och vidare genom Brandenburger Tor-porten och längs Unter den Linden.
• Manuskriptet, som nu förvaras i tjeckiska nationalmuseet, består av tolv pergamentblad och innehåller episk-lyriska dikter, däribland Oldřich (om polackernas förjagande från Prag under Bołeslav II), O pobiti sasikóv (om sachsarnas besegrande) och Záboj.
• Efter mongolernas besegrande av naimanerna 1205 till 1205 flydde fursten Kuchlug, en ättling till Naimanernas khan, till Kara-Khitan där han skapade en maktbas.
• En artikel som misshagade kronprinsen Carl Johan i nr 103 1813 den 6 maj: Artikeln Till utgifvaren - som klandrade en i Grevesmöhlens tidning Nya Skandinavien nr 77 influten artikel om kronprinsens planer att efter Napoleons besegrande tvinga Danmark avstå Norge åt Sverige.

Förberedelsen av sidan tog: 166,47 ms.