Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet BINAMN

Definition av BINAMN

1. inofficiellt personnamn (stundom på spe eller skämt) som används i tillägg jämte en persons officiella förnamn/huvudnamn/dopnamn
2. rituell titel för en gudom brukad av inom hedendom
3. namn eller benämning som används jämte eller i stället för det egentliga/huvudsakliga namnet, ofta betecknande någon karakteristisk egenskap och dito hos respektive

Exempel på hur man kan använda BINAMN i en mening

• Av bebyggelsen Maggböle som kommer av personnamnet Magge som förekom som binamn i Ingå fram till och med 1500-talet, och böle som betyder nyodling.
• Demirbasch (turkiska demir, "järn", och baş, "huvud"), "järnhuvudet", ett binamn, som osmanerna gav Karl XII efter kalabaliken i Bender 1713.
• Hans betecknande binamn Martell betyder ”Hammaren”, men det användes troligen inte under Karls livstid.
• Tidigare har man antagit att det i flera svenska ortsnamn ingående Hjul- skulle motsvara ej belagt fornsvenskt binamn Hiule.
• På medeltiden skilde man på personer med samma namn genom binamn, till exempel Harald Hårfager och Erik läspe och halte.
• Erland är ett mansnamn med sannolikt nordiskt ursprung, troligen med betydelsen "utländsk" eller "främmande" från fornnordiska erlendr, och ursprungligen använt som ett binamn.
• Namnet Yggdrasil betyder ungefär ”förskräckliga stormgudens häst”, av Ygg, ett binamn på Oden, och fornisländska drasill, häst Det var i Yggdrasil som Oden offrade sig själv genom hängning för att lära sig runornas hemlighet.
• Rolf Pipping har påpekat att öknamnet kan vara en ordvits, med en pleonastisk negation, som går ut på att namnet Erik ska uppfattas som "är icke" och namn + binamn alltså egentligen som "är icke alls ingenting".
• Smeknamn är en form av binamn; ett positivt laddat ersättningsnamn för en person, ort, förening eller ett föremål, men kan även vara ett binamn/tillnamn (till exempel Leif "Honken" Holmqvist).
• Personnamnen kan delas in i officiella personnamn (tidigare även borgerliga namn) och inofficiella personnamn (även kallade binamn, tidigare oäkta namn).
• men Kaj Janzon har uppmärksammat att Fåglare under medeltiden kan betyda fågelfängare, någon som fångade fåglar, och att Sten Foglares binamn skrivs i bevarade originalbrev från 1373 och 1373 som fuglare och fwghlare.
• Det kommer ur verbet taka - "taga" och har ursprungligen använts som binamn med betydelsen "mottagare", "borgensman" (den som övertager).
• På det tyder att det namn han använder i tyska sammanhang på svenskt vis innehåller fadersnamnet Abrahamsson, att Jeppe är den svenska namnformen av Jakob medan Diekn eller Djäkn, som betyder en skrivkunnig person med boklig bildning, är ett binamn som inte används utanför Sverige och Norge samt att han hade arvegods i Finland.
• Stake är ett unikt namn, men välkänt och väl spritt i nordiska länder under senare medeltiden som binamn.
• Bona Dea (latin för "Den goda gudinnan"), är i romersk mytologi binamn på flera gudomligheter, av romarna förklarad identisk med Ops, Fauna med flera gudinnor.
• Ett binamn kan härledas på många olika sätt, till exempel innehavarens yrke (Petter Skomakare), utseende (Halfdan Långe), egenskap (Ivan den förskräcklige) etc.

Förberedelsen av sidan tog: 362,67 ms.