Definition & Betydelse | Svenska ordet BIOGRAFIER

Definition av BIOGRAFIER

1. böjningsform av biografi

Exempel på hur man kan använda BIOGRAFIER i en mening

• Verket är ovärderligt som källa, eftersom Diogenes citerar ur flera kända filosofers ej bevarade verk och berättar om deras biografier, med utgångspunkt från andra källor som idag är förlorade.
• Mary Shelley, ursprungligen Mary Wollstonecraft Godwin, född 30 augusti 1797 i London, död 1 februari 1851 i samma stad, var en brittisk (engelsk) roman- och novellförfattare som också publicerade dramatik, essäer, biografier och reseskildringar.
• Humphrey Carpenter, född 29 april 1946 i Oxford, död 4 januari 2005 i Oxford, var en brittisk litteraturvetare och författare av biografier.
• Baldinucci är främst ihågkommen för sina biografier över italienska konstnärer, då särskilt Notizie de' professori del disegno da Cimabue in qua, omfattande tiden 1260-1670 och utgiven först 1681-1728 (ny upplaga 1845-47).
• Hans första biografier skrevs av Thomas av Celano 1228 och 1247; Thomas hade förstahandsuppgifter eftersom han tillhörde Franciskus innersta krets.
• Den kan vara neutral och osmyckad och förekommer som fackprosa (sakprosa) eller som skönlitteratur, till exempel romaner, noveller, essäer och biografier.
• Chesterton har skrivit ett antal biografier, bland annat över Robert Browning 1904, Charles Dickens 1906, (på svenska 1933), George Bernard Shaw 1909, Francisco Solano 1925 (svensk översättning 1926), William Cobbett 1926 och Robert Louis Stevenson 1927.
• Webbplatsen utgörs av en databas för artister, musikalbum, låtar och musikstilar med tillhörande recensioner och biografier.
• I Vem är det publiceras korta fakta-biografier (persondata, föräldrar och familj, yrkeskarriär, styrelseuppdrag, författarskap och så vidare, men inga karaktäristiker eller egentliga biografier) om ungefär 9 000 levande, allmänt kända personer från hela samhällssektorn: statsförvaltningen, näringslivet, kultursektorn, kyrkor och samfund, vetenskap, politik, media, idrottsvärlden, med flera.
• Bertrand var en stor stilist, vilket framträder särskilt i hans historiska arbeten om astronomi och i biografier över d'Alembert och Pascal.
• Bland Bettelheims arbeten märks särskilt hans biografier över Beaumarchais (1886) och Anzengruber (1891, 2:a upplagan 1897), den sistnämnda ingående i en av Bettelheim 1894-1897 utgiven biografisk samling, Geisteshelden.
• Båda hennes biografier är berättelser om hur det är att lida av allvarlig psykisk sjukdom och att vistas på psykiatriska sjukhus.
• Bland Russells skrifter märks biografier över Gladstone (1891), Arnold (1904), Sydney Smith (1905), Pusey (1907), sir Wilfrid Lawson (1909) och biskop Edward King (1912); det innehållsrika memoarverket Collections and recollections (1898), Sketches and snapshots (samma år) samt Fifteen chapters of autobiography (1914).
• Han gav exempelvis ut Strindbergs samlade skrifter i 55 band med kommentarer på över 1 300 sidor; han skrev flera biografier, bland annat över Erik Gustaf Geijer, Gustaf Fröding, Charles Darwin och Poul Bjerre; och bara för Aftonbladet skrev han uppemot femtusen artiklar.
• Plutarkos skriver sitt verk Berömda mäns parallella liv (på grekiska Βίοι Παράλληλοι) vilket innehåller femtio biografier, av vilka 46 presenteras i par där grekiska och romerska berömdheter jämförs (till exempel Theseus och Romulus, Alexander den store och Julius Caesar, Demosthenes och Cicero).
• Han har också skrivit biografier över svenska humanister och kulturpersonligheter som Fredrik Böök, Ingemar Hedenius och Sven Stolpe.
• Enligt tidiga biografier studerade Duquesnoy antik skulptur så detaljerat att han bland annat klättrade upp på Marcus Aurelius-statyn för att se hur den hade skapats samt gjorde en pilgrimsfärd till Dianas lund vid Nemisjön.
• Han skrev även historisk fiktion, populärvetenskap samt biografier, och totalt författade han över hundra böcker under sin långa karriär.
• Antonia Fraser har skrivit ett stort antal historiska romaner samt biografier över historiska personer.
• Rellstab skrev historiska romaner, bland annat den Napoleonsdyrkande 1812 (4 band 1834; 27:e upplagan 1913), sorgespel, lustspel, lyriska dikter (flera tonsatta av Schubert), operatexter och biografier, men gjorde sig huvudsakligen känd som en skarp musikkritiker på snävt klassisk grund (han underkände Schumann och Chopin) samt genom sitt frimodiga uppträdande mot Henriette Sontags förgudning (Henriette oder die schöne Sängerin, 1826) och mot Spontinis maktfullkomlighet (Über mein Verhältniss als Kritiker zu Herrn Spontini, 1827), vilka bägge skrifter ådrog honom fängelsestraff.

Förberedelsen av sidan tog: 142,71 ms.