Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet BISATS

Definition av BISATS

1. (grammatik) sats (oftast med såväl subjekt som predikat) som utgör ett satsled i en överordnad sats

Exempel på hur man kan använda BISATS i en mening

• Objektet är en nominal funktion och har därmed i regel formen av en nominalfras, nominal infinitivfras eller bisats.
• BIFF (Bisats Inte Före Finit verb) - markerar vad som är bisats genom ordet "inte":s placering, till exempel "Eftersom det inte var ljust såg han inte bilen" (före bisatsverbet), "Han såg inte bilen" (efter verbet).
• Man kan prova om en sats är en huvudsats eller bisats genom att sätta in ett satsadverbial, såsom inte, i satsen.
• Bisats eller inbäddad sats är en sats som inte själv kan utgöra en mening, utan den är alltid underordnad till en huvudsats, en annan bisats eller en fras.
• Prepositionen följs obligatoriskt av en rektion, som till formen kan utgöras av en nominalfras, en infinitivfras eller en bisats.
• Man kan tänka sig komparativfraser som förkortningar (ellipser) av bisatser, och i många fall kan man lika gärna använda en sådan bisats.
• För att identifiera om en sats i svenska är huvudsats eller bisats kan förstaspråkstalare använda sig av biff-regeln (i bisats kommer inte före det finita verbet), alltså att man lägger in ett inte i satsen och ser var det hamnar i relation till det finita (tempusböjda) verbet.
• Regelns namn är en förkortning som kan uttydas så här: "I Bisats kommer Inte Före det Finita verbet" och är således en regel som kan användas för att urskilja bisatser från huvudsatser för dessa språk.
• Villkorsadverbial är ett adverbial där den vanligaste uttrycksformen är en konditional bisats (villkorsbisats), exempelvis Om du kommer blir jag glad.
• Ett avsiktsadverbial som inte utgör en final bisats (avsiktsbisats) kan oftast ses som härlett ur en sådan.
• Utbrytning innebär att det aktuella satsledet "bryts ut" till en inledande matrissats där det utgör huvudord i ett predikativ, med det icke utbrutna som relativ bisats.
• Relativsats, eller relativ bisats, är en attributiv bisats, där bindeordet, alltså det ord som realiserar anknytningen till överordnad sats, utgörs av ett relativpronomen, ett relativt adverb eller – i svenskan – subjunktionen som.
• Ett relativt adverb kan, vid sidan av relativpronomen och - i svenskan - subjunktionen som, fungera som bindeord i en relativ bisats.
• Den grundläggande idén är att satser har ett antal positionellt bestämda fält i relation till det finita verbet och att om satsdelarna flyttas från ett fält till ett annat transformeras satsen från huvudsats till bisats, från deklarativ sats till fråga, eller från obetonad sats till topikaliserad sats (som betonar något av satsdelarna särskilt).

Förberedelsen av sidan tog: 129,24 ms.