Definition & Betydelse | Svenska ordet BLADENS

Definition av BLADENS

1. böjningsform av blad

Exempel på hur man kan använda BLADENS i en mening

• Nedliggande stänglar slår rot från lederna; bladens och blomställningarnas stjälkar står däremot upprätta.
• Dess läge i vattnet är ett mellanting mellan submers (nedsänkt) och flytande; den har inga flytblad, utan en tät, mångbladig rosett av aloe-lika blad, det vill säga med jämnbred och i kanten taggsågad skiva; men inte desto mindre flyter växten, även om med djupt läge, så att endast bladens spetsar når över vattenytan, och en knippa tjocka trådrötter från rosettens bas häger ned mot bottnen, där de löst fäster sig i slammet.
• Ag (Cladium mariscus) är ett vassliknande halvgräs med bladrika, 1-2 m höga strån och kölade, skärande blad samt lång och smal, sammansatt blomställning, bildad av vippor från de övre bladens vinklar.
• Corchorus olitorius, som även är inhemsk i Indien, odlas för samma ändamål samt för de unga skottens och bladens skull, vilka utgör omtyckta grönsaker.
• En egendomlighet för nässelsläktet är brännhåren, som finns på alla växtens delar utom bladens ovansida.
• Det är dock inte kapillärkrafterna som till exempel förser trädens blad med vatten som sugs upp ur marken, det är i stället den förångning som sker i bladens klyvöppningar (stoma).
• Algsvampen visar sig först på bladens undersida med ett vitt, stoftliknande överdrag, men visar sig snart på övriga delar av växten.
• Monstera kan referera till alla arter i monsterasläktet men vanligtvis avses arten Monstera deliciosa, även kallad Adams revben efter bladens form.
• Vid bladens baser sitter små ärtstora, mörkbruna, klotrunda "frukter" eller "piller", därav namnen "Pilularia" och "klotgräs".
• Halvgräsen skiljs från gräsen genom att strået skenbart är oledat (det består av en utvecklad och flera outvecklade mellanleder) samt inuti är svampigt (inte ihåligt), att bladens slidor i regel är helt slutna och att fröet inte är sammanväxt med fruktväggen.
• Till bladens, fröhusets och frönas form har den sin motsvarighet inom släktet lökar (Allium), liksom även till örtståndets blåaktiga färgton, men blomkalkens 6 blad skiljer sig från lökarnas.
• Safsa (Osmunda regalis) är en högväxt, rikbladig, nästan busklik och till bladens form och färg särdeles vacker ormbunke.
• Man kan skilja en ung flyghavreplanta från havre genom att titta efter behåring på bladens kanter och bladslidor då havre saknar dessa.
• Till skillnad från vanlig pilört saknar åkerpilörten körtlar på axskaften och på bladens undersidor.
• De har omvänt äggrunda, fint sågade ovala blad där mittnerven på bladens ovansida nedtill har svarta tagglika hår.
• Den har rosa blommor, spetsig inskärning mellan bladens basflikar samt finhåriga blad och bladskaft.
• Blommorna sitter ensamma i de övre bladens bladveck, de är skaftade och vanligen sjutaliga (5-9) och utan högblad.
• De liknar mycket arterna i tarosläktet (Colocasia) men har välutvecklade jordstammar, bladens basflikar är spetsiga och fröna är få.
• Han utgav en stor mängd arbeten över fossila växter från olika formationer – i synnerhet från den tertiära – samt behandlade därjämte i flera arbeten bladens nervatur hos ormbunkarna och flera av de högre växtfamiljerna.
• Liksom andra släktmedlemmar är röd vrålapa dagaktiv men den vilar längre tider under dagen, troligen på grund av bladens ringa näringsvärde.

Förberedelsen av sidan tog: 213,49 ms.