Definition & Betydelse | Svenska ordet BLANDSPRÅK

Definition av BLANDSPRÅK

1. (lingvistik) ett språk som är en blandning mellan två språk

Exempel på hur man kan använda BLANDSPRÅK i en mening

• Den yngre fornsvenskan har traditionellt nedvärderats i jämförelse med klassisk fornsvenska som ett blandspråk i upplösning.
• I tidningen publiceras även kända dikter översatta till transpiranto, ett blandspråk mellan bland annat svenska, engelska, tyska och franska.
• Bambaiya hindi är det blandspråk (dialekt av hindi) som talas i den indiska storstaden Bombay, och som är en blandning av hindi, urdu, marathi och engelska med tillsats av lokala ord och idiomatiska uttryck.
• Enligt den modellen borde michif, om det var ett spontant uppkommet blandspråk, ha en algonkinsk grammatik och ett huvudsakligen franskt ordförråd, men så är alltså inte fallet, utan fördelningen följer i stället ordklasser.
• I dessa blandspråk har rikssvenskan haft en tydlig påverkan på satsbildningen, grammatiken och ordförrådet och det förekom stundom enstaka lånord från diverse dialekter.
• Makaronisk poesi är skämtdikter på ett slags blandspråk, bestående av ord ur något modernt språk, vilka är utstyrda med latinska böjningsändelser, jämte latinska ord.
• Anglo-normandiska är benämningen på det blandspråk som kom att talas av den normandiska överklassen, och som starkt kom att influera medelengelskans utveckling.

Förberedelsen av sidan tog: 143,35 ms.