Anagram & Information om | Svenska ordet BLEKGULT

Exempel på hur man kan använda BLEKGULT i en mening

• Musslan har ett blekgult eller ljusbrunt skal med regelbunden form, insidans radieränder är korta och sträcker sig inte långt innanför mantellinjen.
• Karragenan är ett broskartat, blekgult, slemrikt och proteinbindande ämne som utvinns ur de torkade rödalgerna Chondrus crispus (karragentång) och Gigartina mamillosa (vårtig rödalg) vilka samlas in vid Irlands kuster (”irländsk mossa”).
• Humlan är svartbrun med bred, blekgul krage och ett blekgult band på slutet av mellankroppen, mörka vingar samt med vit bakkroppsspets.
• Hos hanen är också den första tergiten blekgult, de andra och tredje svarthåriga, den fjärde återigen blekgul, de sista (5–7) svarthåriga och, åtminstone för de två första tergiterna, med gul päls på sidorna.
• Främre delen av bakkroppen är svart med ett blekgult band mellan 1:a och 2:a tergiterna, medan 3:e till 6:e tergiterna är orangegula.
• Bakkroppen har första tergiten vitt, den andra blekgult över krämfärgat till blekbrunt med inblandning av svarta hår längs bakkanten, samt 4:e och 5:e tergiterna blekt orange.
• Gemensamt för alla färgformerna är emellertid att de framtill på bakkroppen har ett stort, sadelformat område med blekt (i undantagsfall klargult) mittparti och klart färgade sidor i rött, orange, brunaktigt, blekgult och/eller svart (ephippiatus kommer av grekiskans ephippion, sadel).
• Bakkroppen är färgad i svart och blekgult; dessutom har den brunröda band på tergit (ovansidans bakkroppssegment) 1 och 2; ibland finns brunröda fläckar även på tergit 3 och 4.
• Honan har ljusgrå hjässa och ovansida, tydligt orangeröd övergump och övre stjärttäckare, gråvitt på strupen och övre delen av bröstet och blekgult på buk och undergump.
• Pälsen på ryggsidan är spräcklig i färgerna blekgult, ockra eller mörkt olivfärgad, medan buksidan är enfärgat gul till smutsigt vit.
• På de annars mörka bakfötterna har hanen längst ner ett blekgult segment som kan vara till hjälp för bestämningen.
• Frukten är ätbar och dess långsträckta bruna rotstock har använts medicinskt för utvinning av podofyllin, ett blekgult pulver som bland annat innehåller pikropodofyllin och det laxerande ämnet podofyllotoxin.
• I slutet på sommaren ruggar de till en mycket annorlunda höstdräkt: gröngul ovan, blekgult ansikte med svart ögonstreck, mörkstreckad rygg och svagt strimmig undersida.
• Frukten är äggrund eller päronformad, omkring dubbelt så stor som en vanlig citron och har mycket tjockt grönt eller blekgult skal med fördjupningar som något liknar märken efter ett människobett.

Förberedelsen av sidan tog: 171,63 ms.