Definition & Betydelse | Svenska ordet BLUESROCK

Definition av BLUESROCK

1. (musik) rockmusik som innehåller mycket influenser av musikstilen blues, där låtarna går i bluesskalor och där låtarnas uppbyggnad ofta liknar blueslåtars uppbyggnad

Exempel på hur man kan använda BLUESROCK i en mening

• Psykedelisk musik, även kallad psykedelia, är en musikstil som växte ut ur rockmusiken i mitten på 1960-talet, särskilt inom bluesrock och folkrock.
• Med rötter i bluesrock och psykedelisk rock utvecklade banden som skapade heavy metal ett tjockt, massivt sound, karaktäriserat av högt förstärkt distorsion, långa gitarrsolon och en generell högljuddhet.
• Albumet sticker ut rejält i gruppens albumutgivning då deras råbarkade bluesrock här totalt övergetts till förmån för psykedelia och pop.
• Vatten var en kristen experimentell bluesrockgrupp bildad i Göteborg år 1970 av kompositören och gitarristen Tomas Ernvik och var ett av de första kristna banden som spelade tung bluesrock.
• Värt att notera är att den tidigare så närvarande boogierocken subtilt har minskats ner något på vissa låtar, exempelvis lutar titelspåret mer åt bluesrock.
• 2008 släppte han sitt första soloalbum Break Away där musiken spände ifrån melodiös AOR till bluesrock.

Förberedelsen av sidan tog: 339,29 ms.