Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet BONDE

Definition av BONDE

1. lantarbetare som äger egen bondgård
2. (schack) en schackpjäs, vilken vardera spelaren har åtta stycken av i spelets början

Exempel på hur man kan använda BONDE i en mening

• Fyndet föranledde vidare undersökningar, och en skogvaktare och en bonde påträffade följande år ett malmstreck.
• Nils Dacke, född cirka 1510 i Vissefjärda socken, Småland, död i augusti 1543 på Ollatorpets äng i närheten av Flaka i Torsås, Kalmar län, var en småländsk bonde och upprorsledare.
• Olav Haraldsson Kyrre (den stillsamme; även känd som Olav bonde och i historielitteratur som Olav III), född cirka 1050, död 22 september 1093 av sjukdom i Håkeby i bohuslänska Tanum, begravd i Nidaros (nuvarande Trondheim), son till Harald Hårdråde, var kung av Norge från 1067 till sin död.
• Skulpturen påträffades av en lokal bonde som fick hjälp av en fänrik i den franska flottan, Olivier Voutier.
• Dackefejden var ett bondeuppror mot Gustav Vasa åren 1542–1543, under ledning av Nils Dacke, en bonde från Vissefjärda i södra Småland.
• När Saloth Sar föddes i maj 1925 i en medelklassfamilj i fiskebyn Prek Sbov i provinsen Kompong Thom, var hans far, Pen Saloth, en relativt framgångsrik bonde, och hans mor Sok Nem var känd i regionen för sin noggrannhet och arbetsflit.

Förberedelsen av sidan tog: 98,29 ms.