Anagram & Information om | Svenska ordet BRUNGUL

Exempel på hur man kan använda BRUNGUL i en mening

• Enligt rasbiologin (som numera betraktas som pseudovetenskap) skiljer sig khoisan fysiskt från bantu-afrikaner genom ljusare "brungul" hudfärg, mongolveck, hår med små hårda lockar och kortare kroppslängd.
• Buskskvättan är brunspräcklig, med vit buk, brungul övergump, vit stjärt med brett svart ändband och brett, ljust ögonbrynsstreck.
• Schabrakschakalen kännetecknas av en gråsvart rygg som är mörkare än resten av pälsen som är rödaktig och brungul.
• Kondenserad mjölk eller kondensmjölk är mjölk där vatten har borttagits så att bara cirka 25 procent återstår, till exempel genom vakuumindunstning, varvid återstoden minskar i volym, blir brungul och tjocknar till en sirapsliknande konsistens.
• Vid murverksundersökningen fann man ovanpå teglet rester efter en brungul slamning med spår av rödavfärgad kalk samt på långhusets norra sida grå bemålning imiterande kvaderstenshörnkedjor.
• Stortapetserarbiet är ett stort bi med en kroppslängd på 14 till 17 millimeter, och en kraftig, svart kropp med brungul till mörkbrun behåring, samt på tergiternas (ovansidans bakkroppssegment) bakkanter täta, blekgula hårremmar, som ger bakkroppen ett randigt utseende.
• Bladens kanter har en lite brungul anstrykning och är försedda med små taggar, som blir mindre närmare bladets spets.
• Förutom huvudet är den övervägande brungul; mitt på mellankroppen finns dock ett svart ovalt fält, första samt tredje till sjätte tergiterna har röda hår inblandade, samt andra tergiten är rostfärgad.
• Deccanlärkan är en rätt liten (14 cm) lärka med spetsig tofs, mestadels brungul fjäderdräkt, medellång, kraftig näbb och rätt kort stjärt.
• Enligt rasbiologin karakteriserades kapoidernas fenotyp av "brungul" hudfärg, mongolveck, hår med små hårda lockar och en relativt kort kroppslängd, vilket gjorde att de skilde sig ifrån andra svarta afrikaner.
• Inner- och undersidorna av benen och fötterna är orange till röda, hanens strupe tydligt brungul, och buken blekt beige och lätt grynig.
• En mycket liten, musliknande, trubbnosad flygekorre med brungul, silkig päls och ett flygmembran med vars hjälp den kan glidflyga.
• Ett relativt stort sandbi med ljusbrun till brungul päs på mellankroppen, svart bakkropp med ljusa fransar till diffusa band och gula till brandgula bakben.
• Hos båda könen har huvud och mellankropp brungul päls, medan bakkroppen är blankt svart, dock med ljusa hårkanter i bakänden av varje tergit (bakkroppssegment) utom den sista.
• Antennerna är mörkbruna, med den yttre delen rödbrun på undersidan hos honan, brungul till orangegul hos hanen.
• Antennerna är mörkbruna med undersidan på de yttre delarna mörkbrun till brunaktigt smutsgul hos honan, brungul hos hanen.
• Ansiktet har smutsigt vit behåring, medan mellankroppen och de två främsta tergiterna (segmenten på bakkroppens ovansida) har blekgul till brungul päls.
• Eucera rosae har svart grundfärg med gula spetsar på tarserna, rökfärgade vingar med tegelfärgade till mörkbruna ribbor och riklig, brungul behåring på huvud, mellankropp, ben och första tergiten på bakkroppen.
• Mellankroppen är klädd med ljust brungul till rävröd behåring på ovansidan, som övergår i gråbrunt till svart på sidorna.
• Honorna har även en pollenkorg på baklåren bestående av tät men kort, blekt brungul päls som mörknar närmare kroppen.

Förberedelsen av sidan tog: 185,62 ms.