Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet BUNKE

Definition av BUNKE

1. en hopsamlad hög av saker eller material; bunt, packe, knippa, hög, hop, mängd, massa
2. (matlagning) skål med avrundade kanter för att det ska vara lätt att röra och vispa i den

Exempel på hur man kan använda BUNKE i en mening

• Under tider av vördnad i familjens förfäder; Higan på våren och Obon i slutet av året, har de andra familjemedlemmarna (bunke) rätt att besöka honkens hem för att hylla sina rötter.
• En ny bunke tricks är Åtta Bier Ti Min Fars allra sista CD och släpptes 1998 på bandets eget bolag Raka Puckar Records.
• Hele balladen (2010, CD-box innehållande albumen Hej Søster, En lille bunke krummer, Altid har jeg længsel, Små skridt, Halvmånetid, Indeni/udenpå och Hjemlige eventyr).
• Många elektriska riskokare består av en elplatta inbyggd i ett skal och en inre bunke med non-stickbehandling.
• I en bunke över ett vattenbad (bain-marie) vispas hela ägg, ibland med extra äggulor, med strösocker tills smeten har värmts upp till cirka 45°C.

Förberedelsen av sidan tog: 183,94 ms.