Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet DATIV

Definition av DATIV

1. (lingvistik) kasus som används i vissa språk (t.ex. latin, ryska, tyska) för att beskriva att ett substantiv eller pronomen är indirekt objektet för handlingen.
2. (lingvistik) som har att göra med eller som liknar dativ

Exempel på hur man kan använda DATIV i en mening

• Holstein (medeltidstyska Holsten) är egentligen en dativ pluralform för befolkningen holseterna (ungefärligt betydande skogsbor) som Adam av Bremen på 1000-talet räknade som Nordalbingens bebyggare.
• Det äldsta skrivna belägget, i en runinskrift från 1300-talet, ger ingen ledning eftersom det står i dativ: (i) karþum, det vill säga i Garda/e.
• Karnivor kommer från latinets carnivorus, en kombination av carnī- (dativ singular av carō, "kött" – samma ursprung som skära) och -vorus (adjektiv böjning av vorō, "sluka" eller "sätta i sig") som översatt till nusvenska betyder köttätande eller kötteslukande vid direktöversättning.
• Substantivens böjning sker med sex olika kasussuffix för ackusativ, genitiv, dativ, ablativ, instrumentalis och lokativ.
• Namnet finns tidigast belagt i skrift i Gustav Vasas skattelängd från 1535 och är dativ pluralis av ordet hus.
• Namnet Sunne kommer av en form i dativ singularis av ordet sund och har under lång tid använts om sundet mellan Övre Fryken och Mellan-Fryken.
• Sollefteå kom under medeltiden att utvecklas till en viktig handelsplats under namnet Solatunum (i dativ).
• Ett äldre belägg än det ovan nämnda är Kalmarna sutuma, 'Kalmarsund' (i dativ plural) på en runsten från 1000-talet vid Ärja ödekyrka i Åkers sn.
• Svenska Akademiens ordbok listar etymologin som en åldrad böjningsform av "lag" där ändelsen "-um" i fornsvenskan angav dativ i pluralis.
• Byarna låg nämligen tidigare inte på åsen utan ned mot Österdalälven, och i samma dokument från 1325 förekommer ordet heredeno i betydelsen "häradet" (i dativ).
• Namnet finns i skrift i ett tingsprotokoll 1356, då i dativ som Hudhastum, vilket antas vara en sammansättning av personnamnet Hudhe och pluralis av fornsvenskans stadher, ’ställe’.
• Utöver "rörelse mot/till/på" kan kasus allativ i finska även användas i betydelsen "åt (någon)" (liknar därvid dativ i andra språk).
• “ (Regelbunden och omarkerad ordföljd vid tvåobjektsverb, personobjektet i dativ som första objekt och sakobjektet i ackusativ som andra objekt).
• Namnet Fräkne, 1317 j Friknum ("i Fräkne", namnet i dativ plural), är ett gammalt bygdenamn vars betydelse inte är fullt klarlagd.
• Substantiv böjs i singular och plural och i 6 kasus: nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, lokativ och ablativ.
• Om man således vill säga ”Jag gillar”, ska subjektet ”jag” inte stå i nominativ, utan i dativ och predikatet ska stå i tredje person singular.
• Nederkalixmålet skiljer traditionellt dativ från nominativ vilket framför allt syns i böjningsformerna av substantiv och pronomen, t.
• Bland annat har Toten-dialekten bevarat dativ som egen kasus in i nyare tid, och det förekommer kongruensböjning i adjektiv och perfekt particip, vilket finns i nynorska, men inte i bokmål, där detta övergavs 1907.
• Personliga pronomen uttalas ofta konsekvent i dativ ("mir") när högtysk grammatik normalt har ackusativ ("mich") och tilltal i tredje person singular förekommer fortfarande ("Hatter denn ooch’n jült’jen Fahrausweis?", direkt översatt till högtyska "Hat er denn auch einen gültigen Fahrausweis?", svenska: "Har han också ett giltigt färdbevis då?").
• Inskriften är det äldsta belägget på folklandsnamnet Värend, i form av det runsvenska adjektivet virðskr i dativ singularis maskulinum virðskum (normaliserad form).

Förberedelsen av sidan tog: 184,87 ms.