Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet DRAMATS

Definition av DRAMATS

1. böjningsform av drama

Exempel på hur man kan använda DRAMATS i en mening

• Med förkärlek tog sig Wilamowitz an det attiska dramat, så i sin upplaga av Euripides' Herakles, med utförlig inledning och kommentar (1889; 2:a upplagan 1895), och i Einleitung in die griechische Tragödie (1910), där dramats uppkomst och utveckling ställdes i ny belysning.
• Det historiska dramats huvudperson är den svenske reformatorn Olaus Petri, och handlingen är förlagd till 1520-talet och koncentreras kring några väl valda scener i Mäster Olofs kamp om att förnya det gamla.
• Fru Inger, som är dramats huvudperson, är en högättad norsk dam, gift Gyldenlöve och tidigare mätress åt Sten Sture den äldre, och handlingen kretsar kring hennes val att gå emot sina landsmän och alliera sig med danskarna för sin oäkta sons skull, vilket hon övertalas till av sin blivande svärson Nils Lykke.
• Författaren Johann Christoph Gottsched och skådespelerskan Friederike Caroline Neuber, vilka arbetade för det fransk-klassiska dramats införande i Tyskland, förvisade Hanswurst från de bättre tyska skådeplatserna.
• Men hans mycket speciella och unika sätt att skriva, i en sorts drömaktig, mystisk stil med långa monologer efter varandra, som ensamma, vilsna människor, som talar nästan mest till sig själv, likt malande, poetiska inre monologer, har lika mycket ett samband med det klassiska dramats vers-broderier eller operans recitativ och arior.
• Hans produktion, som också sträcker sig över dramats och romanens gebit, är idealistiskt och religiöst inspirerad.
• Devrient var en lysande framställare av det klassiska dramats unga hjältar och senare av dess stora karaktärsroller.
• Med sitt sköna yttre tolkade Duchesnois i klassisk stil det stora dramats hjältinnor, bland annat Jean Racines Phèdre och Athalie samt Voltaires Mérope och Sémiramis.
• En premiss är, inom dramaturgi, ett påstående bestående av en mening, vad som förs i bevis av dramats handling.
• På dramats område hade han framgång med Louise de Lignerolles (1838), vars titelroll spelades av Mademoiselle Mars, Adrienne Lecouvreur (1849), ett bravurstycke för Rachel, Bataille des dames (1851, ”När damerna föra krig”) och Les contes de la reine de Navarre (1851; ”En saga av drottningen av Navarra”), de tre senare i samarbete med Eugène Scribe.
• Han vann denna genom ovanlig kännedom om scenens fordringar och dramats teknik, genom hänsynslös ärlighet och godmodig öppenhet, genom sunt förstånd och humoristisk framställning, vilken i hög grad slog an på den bredare publiken, men för övrigt förskaffade honom sympati inom alla kretsar.
• Han visade genom dramerna Pombal och jesuiterna (1865) och Paola Moroni (på finska, 1870) en inte obetydlig talang såsom dramatisk författare och publicerade såsom en frukt av sina studier av dramats historia en avhandling om Det historiska dramat i Tyskland (doktorsdispution 1868).
• Eftersom han fascinerades av dramats uttryckskraft och personligen hade blivit utsatt för Hitlers diktatur, skrev han tillsammans med Blacher ett libretto och påbörjade tonsättningen 22 juli 1944.
• Liksom Charpentier var tvungen att hävda sig mot Lully, tvingades författaren stå vid sidan om brodern, det franskklassiska dramats mästare.
• Under det spanska dramats blomstring från och med Lope de Vega förekommer alltid dylika mellanspel i både de världsliga och de religiösa dramerna.
• När det gällde Christophe Colomb ville de koncentrera all fokus på dramats alla aspekter: orden, musiken, gesterna, scenerierna men även film, allt för att komma så nära Claudels idé om totalteater.
• Zetternam, som var yrkesmålare, idkade vid sidan av sitt arbete skriftställeri med sådan framgång, att han vid sin tidiga bortgång efterlämnade 38 arbeten på prosaberättelsens, dramats (Margareta van Constantinopel, 1846, Modezucht, 1854) och konstkritikens områden samt hade vunnit anseende som en verkligt genialisk berättare för folket.

Förberedelsen av sidan tog: 132,91 ms.