Definition & Betydelse | Svenska ordet DRAMERNA

Definition av DRAMERNA

1. böjningsform av dram
2. böjningsform av drama

Exempel på hur man kan använda DRAMERNA i en mening

• Den konservative kritikern Carl David af Wirsén kritiserade dramat för att ha en haltande grundstruktur och att handlingen inte började på samma punkt i de båda dramerna.
• Bland Tresić Pavičićs diktsamlingar märks Glasovi s mora jadranskoga ("Röster från Adriatiska havet", 1891), Nove pjesme (1894), Gjuli i ummbuli ("Rosor och hyacinter", 1900) och Sutonski soneti ("Skymningssonetter", 1904), dessutom de patriotiska dramerna Ljutovid Posavski, Simeon Veliki, Katarina Zrinjska och det romerska Finis reipublicæ.
• I de klassiska grekiska dramerna hade företalet, prologen, en stor betydelse, och utvecklades till ett slags litteratur i sig.
• Hans ungdomstragedi Ingeborg författades redan under studentåren (1737), och är intressant som ett av de första fransk-klassiska dramerna i Sverige.
• Schmidtbonn debuterade 1901 med skådespelet Mutter Landstrasse (2:a upplagan 1904), som följdes av dramerna Die goldene Tür (sistnämnda år), Der Graf von Gleichen (1908; 3:e upplagan 1914), som Max Reinhardt gav med stor framgång, Der Zorn des Achilles (1909; 2:a upplagan 1911), Der verlorene Sohn (1912; 2:a upplagan 1914), Der König von Münster (1914) och Die Stadt der Besessenen (1915) samt lustspelen Hilfe! Ein Kind ist vom Himmel gefallen (1910) och Der spielende Eros (1911).
• Hon började skriva 1850 för att ge utlopp för sin inåtvändhet, vilket resulterade i dramerna Marsk Stig och Et gammelt Eventyr.
• De humoristiska dramerna Zvíkovský rarašek (Trollet i Zvíkov, 1883) och Paní mincmistrová (Fru myntdirektörskan; 1885) utmärker sig för den historiska karakteristiken.
• Av hans arbeten bör nämnas Poesias, cantares y legendas (1879), dramerna No hay bien fin por mal camino, El Tasso och Luchas de amor samt av konsthistoriska arbeten La pintura en la Edad media.
• Stor framgång hade på sin tid dramerna Misjura (Bladguld) och Otrjezannyj lomot (Den sönderskurna brödskivan), en längre tid förbjudna av censuren.
• Ensam skrev Meurice bland annat dramerna Benvenuto Cellini (1852; uppfört i Sverige 1854), Paris (1855) och L'avocat des pauvres (1856), sedermera flera i medarbetarskap med George Sand.
• Milutinović skrev vidare Montenegros historia (Istorija Crne Gore, 1835), en montenegrinsk folkvisesamling (Pjevanija Crnogorska), dramerna Miloš Obilić (1827), Dika Crnogorska (Montenegros stolthet, 1834) och Karagjorgje.
• Hans uppseendeväckande teori, framställd i skriften Roswitha und Konrad Celtes (1867, andra upplagan 1868), att nunnan Roswitha ej författat de henne tillskrivna dramerna, utan att dessa var en litterär förfalskning och härrörde från humanisten Konrad Celtes har ej stått provet inför kritiken.
• Pearse utvecklade ett iriskt författarskap av hög valör på vers och prosa med verk som dramerna An righ ("Konungen") och Íosagán, samt novellerna Am mhathair ("Modern"), Am bhean chaointe ("Gråterskan"), Íosagán med flera.
• Han visade genom dramerna Pombal och jesuiterna (1865) och Paola Moroni (på finska, 1870) en inte obetydlig talang såsom dramatisk författare och publicerade såsom en frukt av sina studier av dramats historia en avhandling om Det historiska dramat i Tyskland (doktorsdispution 1868).
• Under det spanska dramats blomstring från och med Lope de Vega förekommer alltid dylika mellanspel i både de världsliga och de religiösa dramerna.
• Hon uppskattades mest i så kallade subrettroller, och spelade inom detta rollfack ofta Pernille-rollerna inom dramerna av Holberg.
• Bland hans verk märks prosaverket Connaissance de l'est (1900), dramerna Tête d'or (1890), L'annonce faite à Marie (1912; Bebådelse), trilogin L'otage, Le pain dur och Le père humilié (1911-19), samt Le soulier de satin (1929, Sidenskon), som utspelar sig i 1500-talets Spanien.
• Med insikt om, att framförandet av just de värdefullaste, klassiska dramerna (Shakespeares, Schillers, Goethes med flera) kräver den största omsorgen och en värdig ram, ingöt han hos truppen en ren konstnärlig anda.
• Marston författade bland annat sorgespelen The patrician’s daughter (1841), Strathmore (1849), Philip of France (1850) och Ann Blake (1852), dramerna The heart and the world (1847) och Life for life (1868), lustspelen Borough politics och The favourite of fortune (1866), förutom lyrik (Death ride at Balaclava) och noveller, till exempel A lady in her own right (1860).
• von Hanstein, som blev docent vid tekniska högskolan i Hannover från 1900 och 1903 fick professors namn, heder och värdighet, var mycket verksam både som teaterkritiker, tidningsman, dramaturg och litteraturhistoriker samt efterlämnade ett stort antal arbeten, bland annat dramerna Um die Krone (1885), Die Königsbrüder (1892), Gotzkowsky (1896), König Saul (1897), romanerna Die Aktien des Glückes (1895) och Zwei Welten (1898), dikterna Menschenlieder (1887; 3:e upplagan 1904), Von Kains Geschlecht (1888), Der Liebesrichter (1893), Der Vikar (1897; 2:a upplagan 1904) och Achmed (1899) samt de litteraturhistoriska Albert Lindner (1888), Ibsen als Idealist (1897), Gerhard Hauptmann (1898) och Das jüngste Deutschland (1900; 10:e tusendet 1905), vilket blev mycket omstritt på grund av sina starkt personliga omdömen.

Förberedelsen av sidan tog: 757,24 ms.