Definition & Betydelse | Svenska ordet EGDE

Definition av EGDE

1. böjningsform av ega
2. böjningsform av egd

Exempel på hur man kan använda EGDE i en mening

• Dertill egde han i alla slag af teaterdans en utomordentlig virtuositet, hvilken han använde med den finaste smak.
• De ville ändra gatunamnet Björngårdsbrunnsgatan till Bellmansgatan och menade att förvexling af dessa parallelt gående gator dagligen egde rum till stor olägenhet för den traffikerande allmänheten.
• som akademisk föreläsare en nyttig verksamhet och egde ett hälsosamt inflytande på sin tids prästbildning.
• Liungh "underhöll en liflig brefväxling med både inländske och utländske lärde män, hade ofta besök af lärde resande och egde ett ibland de största bibliotek och de rikaste samlingar, som tillhört någon enskild person i Sverige".
• Det är ej nog med att, i likhet med hvad som egde rum hos antikens folk, ett större eller mindre antal bland samhällets utvalde tillegnar sig hela den yppiga blomman af en förfinad civilisation.
• egde en märklig förmåga att träffa det karakteristiska i en roll, och hans outtröttliga flit samt noggranna studium satte honom i stånd att därefter till fulländning lämpa sitt yttre och sin röst, på samma gång hans sällsynta minne fasthöll hvarje detalj.
• egde", heter det i Nordisk Familjebok, "förmågan att bygga upp skådespel med starka kontrastverkningar, där sentimentalitet och yttre effekt hopades och gjorde honom populär.
• Georg Nordensvan skriver i Nordisk familjebok: "Han egde innerlighet och stilkänsla och därtill mera koloristiskt sinne än de öfrige nasarenerna".
• Efter att han lämnat Finland nämns han dock när Johan Kalenske, hvilken den tid Ernst von Dotzen var höfding i Finland för sin andel i Arvassalo ö af Åbo domkyrka tillbytt sig godset Kurittula och 150 mark penningar, återlämnar till domkyrkan nämnda gods, emedan byteshandlingen till följd af svåra, af honom begångna brott, hvarigenom han förverkat lif och egendom, icke egde någon giltighet.
• Carl Rupert Nyblom skriver i Nordisk familjebok: "Hans förnäma porträtt äro, i Rigauds maner, något pösande, men särskildt de borgerliga bilderna utmärkas för enkel och sann uppfattning, hvarjämte han egde stor förmåga att återge stoffet".

Förberedelsen av sidan tog: 284,67 ms.