Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet ELEKTRON

Definition av ELEKTRON

1. (fysik) negativt laddad elementarpartikel (lepton) som ingår i atomen
2. (legeringar) annat namn för elektrum

Exempel på hur man kan använda ELEKTRON i en mening

• Betasönderfall, även β-sönderfall, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, det vill säga en elektron eller positron.
• En elektrontransportkedja är ett arrangemang av proteiner som lämnar en elektron till varandra så att den genomlöper en sekvens av allt lägre potentiella energier.
• Energin som krävs för att en elektron ska lämna atomen är mindre desto längre ut elektronen är från atomkärnan i och med att kärnan då inte håller lika hårt i elektronen.
• Han utvecklade tillsammans med Hans Dehmelt den så kallade jonfälletekniken med vars hjälp man kan fånga och studera en enskild elektron eller jon med stor precision.
• Omvänt, om atomen får en elektron blir atomen en negativt laddad jon, som har oxidationstillståndet −1.
• En partikel som passerar denna gas kan slå ut elektroner (jonisera), och på så sätt skapa ett jon-par (positiv jon + elektron som separeras vid lämplig spänning över kammaren).
• Hertz mottog 1925 Nobelpriset i fysik tillsammans med professor James Franck för deras upptäckt om de lagar som styr vid en kollision mellan en elektron och en atom (Franck-Hertz försök) och 1951 Max Planck-medaljen med James Franck.
• Elektroninfångning (K-elektroninfångning, även K-infångning, eller L-elektroninfångning, L-infångning) är en process i vilken en protonrik kärna av en elektriskt neutral atom absorberar en inre liggande elektron, vanligen från K eller L-skalet.
• Genom Schrödingerekvationen bestämmer Hamiltonoperatorn tidsutvecklingen för ett kvantsystems tillstånd, till exempel dynamiken för en elektron.
• Han utvecklade tillsammans med Wolfgang Paul den så kallade jonfälletekniken med vars hjälp man kan fånga och studera en enskild elektron eller jon med stor precision.
• Rörelseenergin hos en elektron är direkt proportionell mot accelerationsspänningen: En accelerationsspänning på 2 000 V ger exempelvis elektronen den kinetiska energin 2 000 eV.
• Rekombination (fysik) – en fysikalisk-kemisk process där antalet fria elektriska laddningsbärare minskar till exempel i en PN-övergång eller en elektron som binds till en joniserad atom.
• Formeln anger den differentiella träffytan för Comptonspridning av en foton mot en fri elektron som beskrivs i enlighet med Diracekvationen.
• En elektron, historiskt även känd som megatron eller negatron, är en elementarpartikel med en negativ laddning (elementarladdning).
• I kemin är en elektrolyt (av grekiska elektron och ly'sis, "lösning") en substans innehållande fritt rörliga joner som gör ämnet elektriskt ledande.
• En elektron som rör sig i en ledare kommer att attrahera närliggande positiva laddningar i kristallgittret.
• Radioaktivt sönderfall, där en neutron eller proton i en radioaktiv kärna omvandlas till en proton respektive neutron, varvid en neutrino, elektromagnetisk strålning, samt vanligen en varvid även en elektron eller positron uppstår.
• När en positron och en elektron kolliderar annihileras (förintas) båda och resulterar i två gammafotoner.
• Ordet elektricitet kommer av det grekiska ordet för bärnsten, ηλεκτρον (elektron) och slutligen från latinets ēlectricus (bärnstensliknande).
• Även för exempelvis en elektron som rör sig runt en atomkärna är tvåkropparsproblemet viktigt, men för att lösa det måste man även ta hänsyn till kvantmekaniska effekter.

Förberedelsen av sidan tog: 883,64 ms.