Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet ELEKTRON

Definition av ELEKTRON

1. (fysik) negativt laddad elementarpartikel (lepton) som ingår i atomen
2. (legeringar) annat namn för elektrum

Exempel på hur man kan använda ELEKTRON i en mening

• En elektron, historiskt även känd som megatron eller negatron, är en elementarpartikel med en negativ laddning (elementarladdning).
• Han utvecklade tillsammans med Wolfgang Paul den så kallade jonfälletekniken med vars hjälp man kan fånga och studera en enskild elektron eller jon med stor precision.
• Han utvecklade tillsammans med Hans Dehmelt den så kallade jonfälletekniken med vars hjälp man kan fånga och studera en enskild elektron eller jon med stor precision.
• Rörelseenergin hos en elektron är direkt proportionell mot accelerationsspänningen: En accelerationsspänning på 2 000 V ger exempelvis elektronen den kinetiska energin 2 000 eV.
• Omvänt, om atomen får en elektron blir atomen en negativt laddad jon, som har oxidationstillståndet −1.
• Elektroninfångning (K-elektroninfångning, även K-infångning, eller L-elektroninfångning, L-infångning) är en process i vilken en protonrik kärna av en elektriskt neutral atom absorberar en inre liggande elektron, vanligen från K eller L-skalet.
• Jonisationspotentialen eller jonisationsenergin är den mängd energi som behövs för att avlägsna en elektron från en ensam atom i vakuum.
• I kemin är en elektrolyt (av grekiska elektron och ly'sis, "lösning") en substans innehållande fritt rörliga joner som gör ämnet elektriskt ledande.
• Ordet elektricitet kommer av det grekiska ordet för bärnsten, ηλεκτρον (elektron) och slutligen från latinets ēlectricus (bärnstensliknande).
• När en positron och en elektron kolliderar annihileras (förintas) båda och resulterar i två gammafotoner.
• Betasönderfall, även β-sönderfall, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, det vill säga en elektron eller positron.
• I fysik innebär excitation (av latin: excitare, egga, stimulera) att energi tillförs till en atom så att en elektron får mer energi och "hoppar upp" (exciterar) till ett skal som motsvarar en högre energinivå.
• Energin som krävs för att en elektron ska lämna atomen är mindre desto längre ut elektronen är från atomkärnan i och med att kärnan då inte håller lika hårt i elektronen.
• Formeln anger den differentiella träffytan för Comptonspridning av en foton mot en fri elektron som beskrivs i enlighet med Diracekvationen.
• Hertz mottog 1925 Nobelpriset i fysik tillsammans med professor James Franck för deras upptäckt om de lagar som styr vid en kollision mellan en elektron och en atom (Franck-Hertz försök) och 1951 Max Planck-medaljen med James Franck.
• En elektrontransportkedja är ett arrangemang av proteiner som lämnar en elektron till varandra så att den genomlöper en sekvens av allt lägre potentiella energier.
• Radioaktivt sönderfall, där en neutron eller proton i en radioaktiv kärna omvandlas till en proton respektive neutron, varvid en neutrino, elektromagnetisk strålning, samt vanligen en varvid även en elektron eller positron uppstår.
• Comptonspridning (efter Arthur Compton) avser spridningen av en foton efter en växelverkan med en elektron och där fotonen förlorar energi.
• En elektron som rör sig i en ledare kommer att attrahera närliggande positiva laddningar i kristallgittret.
• I till exempel en bensenmolekyl använder varje kolatom en elektron till bindningen med väteatomen och två till enkelbindningar med grannkolatomerna.

Förberedelsen av sidan tog: 153,77 ms.