Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet FON

Definition av FON

1. enskilt språkljud
2. enhet för ljudstyrka

Exempel på hur man kan använda FON i en mening

• Om två ord har olika innebörd, och endast skiljer sig på en fon, så blir det sannolikt att fonen som inte stämmer överens också givit upphov till skillnaden i betydelse.
• En postalveolar fon uttalas genom att tungspetsen ligger nära tandvallen, det vill säga området mellan tandköttet och gommen.
• En konsonant fon är tonande om röstkällan är aktiv under uttalet, till exempel att stämbanden är spända.
• En fon är inom lingvistiken, speciellt fonetiken, det minsta urskiljbara ljudsegmentet i mänskligt tal som frambringas av talapparaten och som ingår i ett talat språk.
• När båda ljuden är lika starka mäter man antalet decibel på kontrollsignalen, och får då ljudstyrkan i fon.
• di grund tal vorts bi takn fon di skandinaviash spraks, fyrdat de bi di most kort en bekvem in du velt, en dies tals bi ok rein tutonish en leit zu lern.
• Det mest utbredda gbespråket är ewe (cirka 3 miljoner talare i Ghana och Togo), följt av fon (1,7 miljoner, främst i Benin).
• Dahomeys amasoner är kända från det västafrikanska kungariket Dahomey inom folkgruppen fon, som vid slutet av 1800-talet kunde mobilisera en armé bestående av ca 4000 kvinnliga soldater.
• Roman Nickolaus Maximillian von Ungern-Sternberg (ryskt namn: Роман Фёдорович Унгерн фон Штернберг, transkriberat Roman Fjodorovitj Ungern fon Sjternberg), sedermera bytt Ungern von Sternberg, också känd som "Den blodige vite baronen" eller "Den galne baronen", född 22 januari 1886 n.
• Cirka 90 % av orden i gullah har engelskt ursprung, och resten har hämtats från afrikanska språk som fulani, mende, bambara, ewe, fon, hausa och kimbundu.

Förberedelsen av sidan tog: 217,51 ms.