Definition & Betydelse | Svenska ordet FORNDANSKA

Definition av FORNDANSKA

1. den danska som talades under medeltiden som föregicks av rundanska (runsvenska) och följdes från 1500-talet av nydanska

Exempel på hur man kan använda FORNDANSKA i en mening

• Förledet till Lydestads namn är troligen genitiv av det fornskånska namnet Lydhe, som är en kortform av namn av typen Lydhfast, Lydholf eller det forndanska Lydger.
• Namnets ursprung är oklart, men förledet kan möjligtvis härstamma från forndanska ordet 'søs', med betydelsen 'smuts' eller 'sumpmark'.
• Det kan också vara en latinisering av det forndanska Thyrwi, sammansatt av en sidoform till Tor och vad som troligen är en substantivisering av ett adjektiv motsvarande helig, det vill säga helgad.
• Gutar är det gutniska/gotländska namnet för gotlänningar och hette så tidigare även på fornsvenska och forndanska.
• bakåtverkande, men i fornsvenska och forndanska förekommer även progressivt i-omljud: hialpa > hjælpa, biorn > björn, fioll > fjøll > föll.
• Namnet kommer från forndanska "kvighne" (=kviga i genitiv pluralis) och "vad" (=vadställe), det vill säga "kvigornas vadställe" (över Kävlingeån).
• Forngutniskan räknades förut till den östnordiska grenen av de nordiska språken, men uppvisar sådana avvikelser gentemot forndanska och fornsvenska att den numera anses utgöra en särskild gren.
• Ingar är ett sydsvenskt kvinnonamn som härstammar från det äldre forndanska namnet Ingiwara, senare Ingvor, sammansatt av gudanamnet Ing och wari (krigare).

Förberedelsen av sidan tog: 245,40 ms.