Definition & Betydelse | Svenska ordet FORNSVENSKT

Definition av FORNSVENSKT

1. böjningsform av fornsvensk

Exempel på hur man kan använda FORNSVENSKT i en mening

• Svearna ligger bakom nationsnamnet Sverige som är en sammandragning av "Svea rike" (Svea är fornsvenskt genitiv av svear).
• Sixten (även Sigsten eller Sighsten) är ett fornsvenskt förnamn och mansnamn sammansatt av ord med betydelserna seger och sten.
• Förleden kan motsvara ett fornsvenskt neutralt substantiv röre och står som motsvarighet till den latinska förlagans ord arundinetum, som betyder rörsjö.
• Eftersom ortnamnet skrevs j Ffrødehwi år 1457 kunde inte förleden kunna komma av Fröja utan kanske av ett fornsvenskt ord frödh 'starkt växande' (alltså en frodigt växande skog).
• Harg är ett fornsvenskt ord med betydelsen kultplats, offeraltare, men också en allmännare betydelse av sten eller stenhög (hörg och härg).
• Skata är ett fornsvenskt ord som betyder topp, yttersta änden, något som sticker ut, och används relativt ofta i ortnamn bland annat för vissa formationer (uddar) i skärgårdar.
• Namnet har stavats på olika sätt: fornsvenskt Hwynggae 1496, Wiinge 1532, Huingen 1603 och Wingarne i lotsarnas lönereglemente 1749.
• Namnet tros ha kommit från ån som rinner genom byn, och tros komma från ett fornsvenskt lapp/läpp med betydelsen flik eller liknande, syftande på åns slingrande lopp.
• Namnet tros vara bildat till ett fornsvenskt ord *bætsn "betesmark" och kan ursprungligen ha lytt *Bætsninger.
• Rote (fornsvenskt ord besläktat med tyska rotte, fornfranska rote, medeltida latin rutta, rupta, finska ruotu) betyder utbruten del, distrikt, skara eller avdelning.
• Förleden, fornsvenskt, Sigh-, är att sammanhålla med dialektorden siga, sega 'sakta rinna fram, sippra fram' och sig, seg 'framsipprande vatten; vattensjukt ställe'.
• Ortnamnet har troligen från början syftat på ett vattendrag i området kring bebyggelsen och innehåller ett fornsvenskt ord *simbl med betydelsen '’ställe där vatten sipprar fram, sankmark’.
• Det är ett äldre fornsvenskt och gemensamt germanskt ord med en indoeuropeisk stam och kan spåras till sanskrits aktú, natt eller mörker.
• Namnet förmenades härlett från ett fornsvenskt *Iamptamot, där förleden syftade på folkslaget jämtar.
• Angered har fått sitt namn efter kyrkbyn som år 1415 skrevs Awngaryd och är möjligen bildat av ett fornsvenskt personnamn, sannolikt Agund samt ordet ryd, röjning.
• Åkerfrid är ett fornsvenskt ord i det gamla lagspråket med betydelsen av fred och säkerhet och avsåg att skydda lantmannen under hans arbete på fältet under sånings- och skördetider.
• Runorna som berättar om pilgrimsfärden till "Jorsala", vilket är ett fornsvenskt ord för Jerusalem, lyder enligt den översatta inskriften nedan:.
• Enligt mindre spekulativa teorier kan förleden vara ett fornsvenskt alf, som syftar på alven, den grusjord man finner under matjorden, eller det fornsvenska al, syftande på grässvålen som uppstår på avbetad mark.
• Tidigare har man antagit att det i flera svenska ortsnamn ingående Hjul- skulle motsvara ej belagt fornsvenskt binamn Hiule.
• I en samtida tidningsartikel i Svenska Dagbladet beskrivs hörnarrangemanget gestaltat i fornsvenskt formspråk med en fatabur som förebild.

Förberedelsen av sidan tog: 217,10 ms.