Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet GALLIEN

Definition av GALLIEN

1. en region i Västeuropa som motsvarar dagens Frankrike, Belgien, västra Schweiz samt de delar av Tyskland och Nederländerna som ligger väster om floden Rhen.

Exempel på hur man kan använda GALLIEN i en mening

• En druid var en lärd man eller kvinna i det antika Gallien, och möjligen även bland andra keltiska folk.
• Dumnorix, (Dubnoreix på mynt), var en romfientlig agitator i Gallien, motståndare till Julius Caesar.
• Divitiacus var anförare av den proromerska delen av germanstammen Äduer, som levde i nuvarande Burgund, och hjälpte Caesar att erövra Gallien.
• Genom krigen införlivades Gallien i Romarriket som provinsen Gallia Transalpina (ungefär "Gallien bortom Alperna") och under de följande åren smälte gallisk och romersk kultur samman och lade grunden till de länder som skulle bli Frankrike, Belgien, Tyskland och Schweiz.
• En druid var en lärd man eller kvinna i det antika Gallien, och möjligen även bland andra keltiska folk.
• Dumnorix, (Dubnoreix på mynt), var en romfientlig agitator i Gallien, motståndare till Julius Caesar.
• Divitiacus var anförare av den proromerska delen av germanstammen Äduer, som levde i nuvarande Burgund, och hjälpte Caesar att erövra Gallien.
• Genom krigen införlivades Gallien i Romarriket som provinsen Gallia Transalpina (ungefär "Gallien bortom Alperna") och under de följande åren smälte gallisk och romersk kultur samman och lade grunden till de länder som skulle bli Frankrike, Belgien, Tyskland och Schweiz.
• Han hade turen att vid 35 års ålder få bli rådgivare och praktiskt taget mentor åt Publius Scipio Aemilianus och följde med denne på resor i Spanien, Gallien och Afrika, där han tros ha avlidit år 120 f.
• Herodes Archelaus avsätts som furste över Judeen, Samarien och Idumeen och landsförvisas till Gallien.
• Frankerriket (latin: Regnum Francorum) syftar på det forna rike (efterföljare till Gallien, föregångare till Frankrike) som frankerna lade under sig.
• 355 – Den romerska kejsaren Konstantius II ger sin kusin Julianus titeln Caesar och ger honom därmed förtroendet att styra riksdelen Gallien.
• 455 – Senatorn och fältherren Avitus utropas till västromersk kejsare med stöd av soldaterna i Gallien och den visigotiske kungen Theoderik II.
• Ambrosius av Milano (italienska Sant'Ambrogio), född cirka 340 i Trier i södra Gallien (nuvarande Tyskland), död 4 april 397 i Milano, var ärkebiskop av Milano 374.
• Ett rike styrt av en ensam härskare började uppstå i Gallien (nuvarande Frankrike) när det Västromerska riket började falla samman under 400-talet.
• Han återställde för en tid stabilitet åt Rom genom att besegra usurpatorerna Zenobia i Palmyra och Tetricus I i Gallien.
• Avitus utsågs till västromersk kejsare av armén i Gallien och med stöd av den visigotiske kungen Theoderik II.
• Han överlät Italien till brodern Valentinianus II och övertog själv de romerska områdena på andra sidan Alperna med residens i Trier i södra Gallien.
• De inträngde i början på 400-talet i Gallien, besatte mellan 409 och 429 större delen av Iberiska halvön och grundade 429 till 439 under kung Geiserik ett rike i norra Afrika.
• Då Caesar vintern 54 f Kr lagt en del av sin här i vinterkvarter hos eburonerna anstiftade Ambiorix ett uppror som var nära att kosta romarna hela deras här och herraväldet i belgiska Gallien.

Förberedelsen av sidan tog: 97,42 ms.