Definition & Betydelse | Svenska ordet GERMANSKA

Definition av GERMANSKA

1. böjningsform av germansk

Exempel på hur man kan använda GERMANSKA i en mening

• Liksom de övriga nordiska språken härstammar svenskan från en gren av fornnordiska, vilket var det språk som talades av de germanska folken i Skandinavien.
• Området som nu kallas England beboddes först av människor under senpaleolitikum, men har fått sitt namn från angler, en av de germanska stammarna som bosatte området under 400- och 500-talet.
• Fornnordiska är en äldre term för det eller de germanska språk som talades i Norden runt vikingatiden (år 800–1200-talet).
• Synd (från fornsaxiska sundea eller sundia med ursprunglig betydelse på fornengelska 'brott, förseelser, ogärning' och på germanska 'skuld'; besläktat med sann) är ett begrepp inom abrahamitiska religioner som används om handlingar eller sinnelag som står i strid med Guds vilja för en individ såsom den beskrivs i olika religiösa normsystem.
• Senare invandrade germanska stammar, och på 400-talet var landet först centrum i hunnerriket och därefter i avarernas rike, som erövrades av Karl den store 796.
• De största germanska språken är de västgermanska språken engelska och tyska, med ca 340 respektive 100 miljoner modersmålsanvändare vardera.
• Johannes är ett av de mansnamn som givit upphov till flest variationer; Johan, Jan, Hannes, John, Jon, Jöns och Jens är alla varianter eller kortformer som förekommer i germanska språkområden.
• Under loppet av 200-, 300- och 400-talen svämmade frankerna och andra germanska stammar över den gallisk-romerska gränsen, men frankerna kom att dominera i nordväst.
• Även om kinesiska betraktas som ett enda språk av kulturhistoriska skäl, så skiljer sig många av dess dialekter åt lika mycket som exempelvis germanska språk gör inbördes.
• Detta gör språket till Europas största eller näst största språk (efter ryska) och det germanska språk som har näst flest talare i världen, efter engelskan.
• 881 – Karl den tjocke, som redan är kung över några små germanska kungadömen och Italien, kröns till tysk-romersk kejsare och året därpå blir han även kung av Östfrankiska riket (i nuvarande Tyskland).
• Det engelska namnet Wales kommer från det germanska ordet walha, som betyder främling eller utlänning.
• Motsvarar det germanska hertig och har analog härledning från fornslaviskans voi, krig, voji, krigare och stammen i voditi, föra, leda.
• Nollplural är vanligt i germanska språk, och återfinns i svenskan främst hos ord med neutrumgenus som slutar på konsonant, och hos ord med utrumgenus med ändelsen -are, -ier eller -iker.
• Böhmen har sitt namn av de keltiska bojerna, som skall ha bott i området före den germanska stammen markomannerna, som kom till området runt Kristi födelse.
• Vid övergången från vendeltiden till vikingatiden omkring år 800 hade urnordiskan börjat skilja sig betydligt från de andra germanska språken.
• Färöiska tillhör de nordiska språken, som i sin tur är en del av den germanska gruppen inom den indoeuropeiska språkfamiljen.
• Det svenska språket härstammar från den urgermanska som talades av de germanska stammarna från omkring 2000 f.
• Austrasien kallades den östra, rent germanska delen av det frankiska riket i motsats till det övervägande romanska västriket, Neustrien.
• Eftersom floden Rhen utgjorde en del av Romarrikets nordligaste gräns, så var armén, som skulle vakta gränsen från anfall från olika germanska stammar, länge den viktigaste arbetsgivaren i staden.

Förberedelsen av sidan tog: 228,74 ms.