Definition & Betydelse | Svenska ordet GRADUALAVHANDLING

Definition av GRADUALAVHANDLING

1. doktorsavhandling

Exempel på hur man kan använda GRADUALAVHANDLING i en mening

• Före 1969 (samt för avhandlingar som under åren närmast därefter lades fram i enlighet med de gamla reglerna) användes i Sverige begreppet gradualavhandling.
• Redan i sin gradualavhandling De enuntiatis apud Plautum et Terentium condicionalibus och flera därpå följande skrifter dokumentarde han sig som en skicklig analytiker av den äldre latiniteten och gav i den brett anlagda Studien zum antiken Drama (1897) åtskilliga bidrag som vittnade om stor kännedom om den antika tragedin.
• Perrins gradualavhandling Sur les rayons cathodiques et les rayons X (1897) lämnade bland annat det experimentella beviset för att katodstrålarna medför negativ elektrisk laddning.
• Mörner författade Undersökning af proteinämnena i ögats ljusbrytande medier (gradualavhandling, 1892), Om de ätliga svamparnas näringsvärde (1886), Studier öfver trakealbroskets kemi (1888), Percaglobulin, ein charakteristisches eiweisskörper aus dem ovarium des barsches (1904), Die organische grundsubstanz des anthozoenskeletts (1907, 1908) med flera, av vilka de flesta i original eller översättning ingick i "Zeitschrift für physiologische chemie".
• Utöver sin gradualavhandling publicerade han vetenskapliga tidskriftsartiklar och även andra skrifter: Det normale Svangerskab, Fødsel og Barselseng (1882, andra upplagan 1891), vilken blev en allmänt använd lärobok, vidare Menstruationsprocessen og dens sygelige Afvigelser (1890) och Den første Barnepleje, populært fremstillet (1891), i samarbete med Frants Howitz en omfattande Lærebog i Gynækologi, fremstillet for Læger og medicinske studerende (1897, andra upplagan 1901) samt Lærebog i Fødselshjælp (1906–1915, andra upplagan 1921).
• Senare studerade han gynekologi under professor Frantz Howitz, och de viktiga vetenskapliga arbeten som han publicerade, tillhörde detta ämne, däribland hans gradualavhandling Kemiske Studier over Ovariecystevædsker (1884).
• Kern studerade 1850–55 i Utrecht och Leiden, där han publicerade bland annat en gradualavhandling om den grekiska historieskrivningen rörande perserna, och åhörde 1855 i Berlin föreläsningar av indologen Albrecht Weber och germanisten Jacob Grimm.
• Han skrev bland annat Mere klarhed i samfundsspørgsmaal (1908), Interessen som normativ idee (1913, filosofisk gradualavhandling), varvid hans studieföremål var rättsidéernas utveckling ur filosofisk och sociologisk synpunkt, och de av första världskriget inspirerade tendensskrifterna Faren for Skandinavien (1915), Nordens skjæbne (1917) och Undervandskrigen og verdensdespotiet (1918), alla riktade mot ententen.
• Hans främsta skrifter är Forngutnisk ljudlära (gradualavhandling 1879), Några anmärkningar om u-omljudet i fornsvenskan (1883), Om djurornamentiken under folkvandringstiden (1893) och Ölands runinskrifter (häftr 1 1900; häfte 2 1906, redigerat av Erik Brate).
• Sin vetenskapliga verksamhet inledde Thunberg med en serie undersökningar över känselsinnets fysiologi (Bidrag till hudsinnenas fysiologi, 1895; Förnimmelserna vid till samma ställe lokaliserad, samtidigt pågående köld- och värmeretning, 1896; Den dubbla eller upprepade smärtsensationen, 1898, De köld-, värme- och smärtpercipierande nervändarnes relativa djupläge i huden, gradualavhandling 1900), och bearbetade denna fråga även i Willibald Nagels Handbuch der Physiologie des Menschen (1905).
• Hans gradualavhandling Studien über die Entwicklungsgeschichte der Blüten einiger Bicornes-Typen (1913) innehåller histologiska och embryologiska undersökningar, som med framgång används för växtsystematiskt ändamål; bland annat uppvisade han på så sätt i nämnda avhandling släktskapen mellan empetracéer och ljungväxter.
• Hans förnämsta arbeten är Reten och några dess derivater (gradualavhandling 1875, på tyska i Liebigs Annalen, band 185, 1877) jämte ett par senare uppsatser över reten (i Vetenskapsakademiens översikt, 1876 och 1884), Bidrag till kännedomen om kolhydraten (i Vetenskapsakademiens översikt 1887–1889) samt ett flertal avhandlingar över naftalenderivat, huvudsakligen naftoesyror (i Vetenskaps akademiens översikt, 1879–1888).
• Söderberg utgav bland annat Utskottsmötet 1651 och riksdagen 1652 (gradualavhandling 1877), Landskommunernas och köpingarnas ekonomiska bärkraft (utgiven på offentligt uppdrag 1911) samt uppsatser i "Statistisk tidskrift" och statistiska utredningar för Arbetareförsäkrings-, Arbetareskydds-, Nya arbetareförsäkrings- och Sjöfartsnäringskommittéerna.
• Förutom gradualavhandling (Om sulfin- och tetinföreningar, 1899) publicerade han i svenska och tyska tidskrifter ett flertal kemiska undersökningar, bland vilka kan nämnas om basiska salter av bly, koppar, zink och nickel, om kvicksilverklorids dubbelsalter med organiska baser, om superjodider, om kemiska föreningars hydratisering vid lösning i vatten samt om orsaken till den olika färgen hos jodlösningar.
• Hagerup ägnade sig till en början främst åt förmögenhetsrätt och utgav Om kjøb og salg (1883; andra upplagan 1884), Om tradition som betingelse for overdragelse af eiendomsret til løsøre (1884, gradualavhandling), Bør grundbøgerne tillægges offentlig troværdighed? (1887) och Den norske panteret (1889; ny upplaga 1898).
• Han ägnade stort intresse åt den grekiska matematikens historia samt utgav Quæstiones Archimedeæ (gradualavhandling) och upplagor av Arkimedes (tre band, 1880–81), Euklides (sju band, 1883-96), Apollonios från Perga (två band, 1891), Simplicius (1894), Serenus (1896) och Klaudios Ptolemaios (tre band, 1898-1907) med latinsk översättning.
• Han utgav flera konsthistoriska arbeten, däribland Studier öfver Skånska triumfkrucifix (gradualavhandling, 1915), Anders Johan Hansson 1769–1833 (1924), Carl Fredrik Hill (del 1, 1926), Gustaf Rydberg (1926), A.
• Ämnet för Björkmans gradualavhandling var Smålandslagens ljudlära (1896), och även i fortsättningen publicerade han bidrag till nordisk liksom även till tysk filologi.
• Staaff författade bland annat De origine gentium patridarum (gradualavhandling 1896), en poetisk översättning av Sofokles sorgespel "Kung Oidipus" (i Falu läroverks årsberättelse 1897, omarbetad i Schücks "Världslitteraturen" 1902) och Om den horatianska odediktningen (i Latinläroverkets å Norrmalm årsberättelse, 1910).
• Lindahl författade bland annat Bidrag till kännedomen om tårvätskans bakteriedödande verkan (gradualavhandling, 1907) samt ett par senare avhandlingar inom samma område, Om tårvätskans absorption af ultraviolett ljus (1912–13), Über die Pupillaröffnung des Augenbechers in früheren Entwicklungsstadien, mit besonderer Rücksicht auf die Bedeutung der Formverhältnisse derselben für unsere Auffassung von der Entstehung der Iriskolobome (1913; belönat med Svenska Läkaresällskapets jubileumspris samma år), Über die Entwicklung der vorderen Augenkammer (1915), Über Durchleuchtungsmethoden zum nachweis von Chorioidealtumoren (1920), Über den Verschluss der fötalen Augenbecherspalte, die Entwicklung der Sehnerveninsertion und die Anlage des Pecten bei Vögeln (tillsammans med Alexander Jokl, 1922).

Förberedelsen av sidan tog: 279,62 ms.