Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet HALKA

Definition av HALKA

1. en vädersituation där det finns is på vägbanorna varvid de är halare än annars
2. tappa fotfästet på grund av att underlaget är halt
3. (Stockholmsslang, bildligt) senap; ketchup och senap

Exempel på hur man kan använda HALKA i en mening

• Han var den siste danske prins som föddes på det gamla Köpenhamns slott som hade sitt ursprung i slutet av 1300-talet och byggts ut och om så många gånger att murarna började halka och spricka.
• Blixthalka, även kallad ishalka och svarthalka, är svår halka som framför allt uppstår vid underkylt regn.
• Vanligen fanns en metallskena på den ena sidan för att den skulle röra sig i vägens längdriktning och inte halka åt sidan.
• Dessa lådor återfinns vanligen i närheten av problematiska vägsträckor där vägens fysiska beskaffenhet eller närmiljö orsakar halka, som exempelvis på vägsträckor med stark lutning, broar eller vid vattendrag.
• 24 december - I Sverige drabbas sydöstra Götaland av kraftiga snöfall på julafton medan underkylt regn i de mellersta delarna ger halka.
• För ouppmärksamma trafikanter är vintersäsongens första halka den mest förrädiska, då den "finns men ofta inte syns".
• Dessa bilar är i huvudsak understyrda vid vanlig körning, men kan bli överstyrda i till exempel halka.
• Byggnadsarbetare eller andra personer som arbetar på hög höjd använder ofta en livlina för att förhindra ett fall om man skulle råka halka eller snubbla.
• Väderstationerna är placerade i klimatologiska extrempunkter, där det först brukar uppstå halka, nederbördsproblem eller andra problem.
• Efter några kilometer började Enemark Jensen att halka efter, och han började plötsligt vingla, tappade farten och svimmade.
• Eftersom svallis byggs på undan för undan kan den förorsaka förrädisk halka och sandning hjälper inte.

Förberedelsen av sidan tog: 137,09 ms.