Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet HAN

Definition av HAN

1. personligt pronomen som syftar på den omtalade i subjektsform om den omtalade har maskulint genus; personligt pronomen i tredje person singular nominativ maskulinum
2. han eller hon
3. (dialektalt, talspråkligt, vardagligt) personligt pronomen som syftar på den omtalade i ackusativform om den omtalade har maskulint genus; personligt pronomen i tredje person singular ackusativ maskulinum
4. (ålderdomligt, dialektalt, mindre brukligt) som tilltalsord till person av manligt kön till vilken den talande inte vill säga du; dels (ålderdomligt) för att visa hövlighet (ofta till person med högre social status), istället av ni eller titel; dels (folkligt i vissa trakter) till främmande personer; dels (mindre brukligt, vardagligt) till personer av lägre samhällsställning eller till underordnade (ofta med bristande hövlighet); dels (vardagligt) skämtsamt nedlåtande
5. (demonstrativt) mer eller mindre som demonstrativt pronomen, för att peka ut person av manligt kön (ofta i motsats till någon annan)
6. (ålderdomligt, dialektalt) den

Exempel på hur man kan använda HAN i en mening

• Han var ökänd för sin blodtörst, och det föreföll som om han stred för stridens egen skull, och struntade i vilken sida han kämpade på.
• Hans far Nicomachus avled när Aristoteles var ung och han fick då Proxenus av Atarneus som förmyndare.
• Apollon är en viktig gud i grekisk mytologi, liksom i romersk mytologi, där han kallas Apollo och ibland även Apollo Musagetes i egenskap av musernas ledare; då avbildad med en lyra i handen.
• Han var en politiskt medveten målare och hans motiv är många gånger socialt betonade, ofta med kroppsarbetare, som till exempel i Fanor över bron (1936).
• Albert Engström föddes i Bäckefall i Lönneberga socken men redan 1873 flyttade familjen till Mariannelund och därifrån när han var nio år gammal flyttade familjen till Hult, ett litet stationssamhälle i närheten av Eksjö, där hans far blev stationsinspektor.
• 16 februari 1499 deltog han i förlikningen mellan Sten Sture och de svenska riksråden, och utfäste tillsammans med riksråden drottning Kristinas morgongåva 20 februari, men uppges 31 oktober samma år vara död.
• Han blev därefter lagman i Västmanlands och Dalarnas lagsaga, samtidigt som han fick behålla det tidigare ståthållarskapet över Gävle slott och Norrland.
• Adolf Johan var också pfalzgreve och tysk-romersk hertig, och han blev även prins av Sverige som bror till kung Karl X Gustav.
• 1771 utnämnd till kornett vid livdragonerna, och två månder före statskuppen utnämndes han till förste kammarpage.
• Efter att ha varit stamanställd korpral vid Västmanlands regemente blev han i konkurrens med 16 andra sökande utsedd till Stockholms läns skarprättare 5 augusti 1885.
• Johan Alfred Andersson Ander, född 27 november 1873 i Ljusterö socken, död 23 november 1910 på Långholmens centralfängelse i Stockholm (avrättad), var en svensk kypare, värdshusvärd, spårvagnsförare och tillika den sista personen att avrättas i Sverige då han dömts för ett brutalt rånmord.
• När Albrekt efterträdde sin 1329 döde fader som furste i Mecklenburg fick han stå under förmyndarskap till 1336.
• Han blev professor vid universitetet i Bologna, där han utmärkte sig som kanonist när han utgav kommentarer till Gratianus Decretum, vilka i folkmun fick titeln Summa Magistri Rolandi.
• Första gången Algot Brynolfsson omnämns i källorna är 1260, då han var gift med en i övrigt okänd Margareta Petersdotter (död senast 1374), som möjligen var dotter till Algots företrädare i lagmansämbetet, Peter Näf (Lejon).

Förberedelsen av sidan tog: 4 344,34 ms.