Information om | Svenska ordet HERDER

Exempel på hur man kan använda HERDER i en mening

• Herder är känd för eftervärlden främst för sin syn på litteraturen som ett uttryck framvuxet ur folksjälen för att lyfta fram den nationella egenarten.
• En förgrundsgestalt inom denna idétratition är den tyske historikern Leopold von Ranke (1795–1886), genom sin påverkan av Johann Gottfried Herder.
• Medan den äldre kulturbetonade betydelsen liknar begreppet etnicitet och härrörde från romantiken och dess föreställning om folk (uttryckt av Herder med flera), anknyter dagens geopolitiska användning till en jakobinsk tradition (den betydelse ordet gavs i samband med franska revolutionen, uttryckt av Renan med flera).
• Hon talade fem språk, korresponderade med Voltaire och gjorde Karlsruhe till ett kulturellt centrum i Tyskland där hon räknade Johann Gottfried von Herder, Johann Caspar Lavater, Johann Wolfgang von Goethe, Friedrich Gottlieb Klopstock, Christoph Willibald Gluck och Christoph Martin Wieland bland sina gäster.
• Begreppet negativ frihet, i korthet synonymt med avsaknad av tvång och förbud, är associerat med brittiska filosofer som John Locke, John Stuart Mill, Thomas Hobbes och Adam Smith, medan positiv frihet, möjligheten att genomföra något önskvärt, har diskuterats och betonats av kontinentalfilosofer som Friedrich Hegel, Jean-Jacques Rousseau, Johann Gottfried Herder, och Karl Marx.
• Under upplysningstiden på 1700-talet kom en blomstring av nya tankar om språket, med Condillac, Leibniz, Herder och Rousseau som några tunga namn.
• Detta konfessionella statssystem var generellt den förhärskande principen, framför allt i Europa, innan idén om nationalstaten växte fram under romantiken på 1800-talet med Johann Gottfried Herder.
• Genom att kalla till sig Goethe, som han gjorde till hertigdömets inflytelserikaste ämbetsman, samt Schiller, Wieland och Herder gjorde han Weimar för en tid till Tysklands kulturella medelpunkt.
• Han riktar in sig på romantikens tyska filosofer som Herder, Fichte, Friedrich von Schelling, Friedrich Schiller, Schleiermacher.
• Bland de europeiska intellektuella hon associerade sig med var Johann Wolfgang von Goethe, Friedrich Schiller, August Wilhelm Schlegel, Johann Gottfried Herder, Wilhelm Grimm och den schweiziska kvinnliga författaren Madame de Staël med vilken hon hade en nära vänskap.
• Han författade biografiska arbeten över Johann Gottfried Herder (1805), Christoph Martin Wieland (1827-28), Friedrich Gottlieb Klopstock (1832) och August Lafontaine (1833) samt redigerade (till 1828 tillsammans med Johann Samuel Ersch) "Allgemeine Encyclopädie der Wissenschaften und Künste".
• För den tjeckiska litteraturen blev han epokgörande genom sina av Johann Gottfried Herder påverkade översättningar av främmande folkvisor och bearbetningar av tjeckiska folkvisor: "Ohlas písné ruských" (Genklang av ryska dikter) 1829, "Ohlas písné českých" (tjeckiska folkvisor av elegisk och satirisk art) 1839 samt en antologi av folkvisor från olika länder.
• Karolina räknades som sin tids mest lärda och beundrade kvinna och är välkänd för sina vänskapsförbindelser med sin tids mest berömda filosofer, bland andra Johann Gottfried Herder, Christoph Martin Wieland och Goethe; Wieland sade en gång att han önskade att han hade makten att göra henne till "drottning av Europa".
• Folkvisekaraktär har särskilt den ursprungligen på plattyska författade, av Johann Gottfried Herder till högtyska översatta Anke von Tharau.
• Utom uppsatserna i denna tidskrift, vilka utkom 1903 som Gesammelte Aufsätze, skrev Haym flera omfattande och gedigna arbeten, Wilhelm von Humboldt (1856), Hegel und seine Zeit (1857), Arthur Schopenhauer (1864), Die romantische Schule (1870; nytryck 1902), Herder (2 band, 1877–1885), som är hans främsta verk, och Das Leben Max Dunckers (1891).
• Medarbetare var en rad av tidens främsta kulturpersonligheter som Goethe, Johann Gottfried Herder, August Wilhelm Schlegel, Wilhelm von Humboldt, Friedrich Hölderlin och Johann Gottlieb Fichte.
• Bland Suphans många arbeten i den tyska litteraturhistorien kan nämnas Friedrich des grossen Schrift über die deutsche Litteratur (1888), ett par arbeten om Hans Sachs (1894 och 1895), upplagor av Goethes moders brev (1889), Goethes och Schillers xenier (1893, med Schmidt) med mera och, framför allt, den monumentala och mönstergilla upplagan av Herder (1877–1909), varjämte han var medutgivare av Weimarupplagan av Goethes verk och "Schriften der Goethe-Gesellschaft".
• Meyer-Benfey, som var docent i germansk filologi vid universitetet i Hamburg och titulärprofessor, utvecklade en rik och betydande vetenskaplig författarverksamhet, av vilken kan nämnas Die Sprache der Buren (1901), Moderne Religion (1902), Herder und Kant (1904), Friedrich Naumann (samma år), Heinrich Heine (1907), Josef von Eichendorff (1908), Die sittlichen Grundlagen der Ehe (1909), Das Drama Heinrich von Kleists (2 band, 1911-1913), Kleists Leben und Werke (1911), Hebbels Dramen (I, 1913), Minna von Barnhelm (1915), Per Hallström (1916), Sophokles' Antigone (1920), Rabindranath Tagore (1921) och Kleist (1923).
• Texten bygger på pjäserna Las mocedades del Cid av Guillén de Castro (1618), Le Cid av Pierre Corneille (1636) och Der Cid av Johann Gottfried Herder (1804).
• Begreppet användes först av Johann Gottfried von Herder och Johann Gottlieb Fichte, men utvecklades främst av Maurice Barrès mot 1800‑talets slut.

Förberedelsen av sidan tog: 223,55 ms.