Definition & Betydelse | Svenska ordet HITTEBARN

Definition av HITTEBARN

1. upphittad bebis, som övergivits av sina föräldrar

Exempel på hur man kan använda HITTEBARN i en mening

• Som ofta när det gällde hittebarn namngavs han efter den kyrkas skyddshelgon vid vilken man hade hittat honom.
• Kaspar Hauser, förmodligen född 30 april 1812 på okänd ort, död 17 december 1833 i Ansbach i Bayern, var ett tyskt hittebarn av okänd härkomst, som vid omkring 16 års ålder dök upp i Nürnberg den 26 maj 1828.
• Daniel är ett judiskt hittebarn som grubblar över sitt öde och sitt ursprung trots att han är uppfostrad som en engelsk gentleman.
• Meropes och Polybos äktenskap var barnlöst, men de fick ett hittebarn av en budbärare eller herde som hörde till deras kungadöme.
• Där tog han sig an lille Quasimodo, som låg i en säck på en träbrits där man brukade lägga hittebarn för att någon skulle ta hand om dem, sedan han hört några andra prata om att bränna det lilla "vidundret" levande.
• I centrum står en egensinnig torparflicka, hittebarn av okänt ursprung, som kämpar med fördomar, skenhelighet och högmod i bygden, men också med en sårig relation till sin dotter.
• Sjukhuset, som grundades år 1536 av Margareta av Angoulême, hade till särskild uppgift att omhänderta hittebarn.
• Gatan var uppkallad efter det intilliggande Hospice des Enfants-Rouges, ett sjukhus för hittebarn, grundat år 1536 av Margareta av Angoulême.

Förberedelsen av sidan tog: 93,97 ms.