Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet HORN

Definition av HORN

1. utväxt av keratin på vissa djurs huvuden
2. ett bleckblåsinstrument
3. keratin, det material som till exempel horn [2] och naglar är gjorda av
4. hörn på ett segel
5. städets spetsiga ände

Exempel på hur man kan använda HORN i en mening

• Hans barn upptog efter mödernet det vapen som kommit att uppfattas som oxpanna (tyska Stirn = panna) med horn, och efter vilket släktmedlemmarna under 1500-talets senare hälft började bilda sitt släktnamn Oxenstirn/Oxenstierna.
• Zorn stödde på flera sätt den spelmansmusik i Dalarna som vid sekelskiftet var på väg att försvinna, fiol och horn, för att ersättas av dragspel.
• Hos några arter i släktgruppen Bovini och i släktet Taurotragus har även honor horn, men de är mindre än hanarnas horn.
• Sverige har en örlogsflotta med fartyg anpassade för att hävda Sveriges territoriella integritet och svenska intressen samt för att genomföra sjöfartsskydd huvudsakligen i närområdet (Sveriges omgivande vatten), men även utanför närområdet, som till exempel i Medelhavet utanför Libanon (UNIFIL) och utanför Afrikas horn (EUNAVFOR operation ATALANTA).
• Till skillnad från horn hos parigt behornade däggdjur består det helt och hållet av keratin (hornämne) och har ingen kärna av ben.
• Dess korta päls är till största delen rödbrun under sommaren, gråare under vintern och könen är mycket lika, bortsett från att hanen bär horn under en stor del av året.

Förberedelsen av sidan tog: 251,62 ms.