Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet HORN

Definition av HORN

1. utväxt av keratin på vissa djurs huvuden
2. ett bleckblåsinstrument
3. keratin, det material som till exempel horn [2] och naglar är gjorda av
4. hörn på ett segel
5. städets spetsiga ände

Exempel på hur man kan använda HORN i en mening

• Dess korta päls är till största delen rödbrun under sommaren, gråare under vintern och könen är mycket lika, bortsett från att hanen bär horn under en stor del av året.
• Hans barn upptog efter mödernet det vapen som kommit att uppfattas som oxpanna (tyska Stirn = panna) med horn, och efter vilket släktmedlemmarna under 1500-talets senare hälft började bilda sitt släktnamn Oxenstirn/Oxenstierna.
• Hos några arter i släktgruppen Bovini och i släktet Taurotragus har även honor horn, men de är mindre än hanarnas horn.
• Till skillnad från horn hos parigt behornade däggdjur består det helt och hållet av keratin (hornämne) och har ingen kärna av ben.
• Zorn stödde på flera sätt den spelmansmusik i Dalarna som vid sekelskiftet var på väg att försvinna, fiol och horn, för att ersättas av dragspel.
• Sverige har en örlogsflotta med fartyg anpassade för att hävda Sveriges territoriella integritet och svenska intressen samt för att genomföra sjöfartsskydd huvudsakligen i närområdet (Sveriges omgivande vatten), men även utanför närområdet, som till exempel i Medelhavet utanför Libanon (UNIFIL) och utanför Afrikas horn (EUNAVFOR operation ATALANTA).

Förberedelsen av sidan tog: 476,56 ms.