Information om | Svenska ordet HOVKAPELLMÄSTARE

Exempel på hur man kan använda HOVKAPELLMÄSTARE i en mening

• Då Kraus återvände till Stockholm engagerades han som hovkapellmästare vid Kungliga Operan, och han skrev bland annat på uppdrag av Gustav III en marsch till öppnandet av Riksdagen 1789, Riksdagsmusiken.
• Abert studerade vid konservatoriet i Prag, anställdes 1852 vid hovkapellet i Stuttgart och var 1867–1888 hovkapellmästare där.
• Stig Evald Börje Westerberg, född 26 november 1918 i Malmö, död 1 juli 1999 i Lidingö, var en svensk hovkapellmästare, dirigent och pianist.
• Han var först musiklärare i Köln och därefter 1865-1867 musikdirektör i Koblenz samt 1867-1870 hovkapellmästare i Sondershausen; sedan dirigent vid olika sällskap i Berlin, Liverpool och Breslau.
• Numera är hovkapellmästare – liksom hovsångare och hovdansare – en hederstitel som förlänas av konungen.
• Han var från 1686 verksam vid Hovkapellet, studerade bland annat i Paris på 1690-talet, och blev 1698 hovkapellmästare på sin brors rekommendation, en post han innehade fram till 1726.
• Själv inlämnade han året efter sitt frånträde som hovkapellmästare de första stadgarna för hovkapellet vilka godkändes av konungen.
• 1870 blev han ledamot av Musikaliska Akademien, 1875 organist i Storkyrkan, 1875-1876 dirigent för Stockholms Allmänna Sångförening 1876 kormästare vid kungliga lyriska scenen, 1879 andre samt 1885 förste kapellmästare och hovkapellmästare.
• Den byggdes huvudsakligen upp av Gustaf Düben den äldre under hans tid som hovkapellmästare 1663–1690 och donerades till Uppsala universitetsbibliotek av Anders von Düben år 1732.
• Johann Christian Friedrich Haeffner (1759–1833), altviolinist, biträdande hovkapellmästare 1786, stf 1796, 1:e hovkapellmästare 1795 (formellt 1799) –1807.
• Ockeghem var 1453 anställd hos Karl VII av Frankrike, blev 1463 skattmästare vid abbotsdömet Saint Martin i Tours och 1464 hovkapellmästare och blev kvar på den posten fram till sin död.
• Han prästvigdes 1680, blev 1681 kammarmusikdirektör hos kurfursten, flyttade 1689 som hovkapellmästare till Hannover, reste 1692–1702 i diplomatiska uppdrag för Hannovers räkning, utnämndes 1703 till geheimeråd i Düsseldorf, adlades samt blev 1706 titulärbiskop och 1709 apostolisk vikarie för Nordtyskland.
• Scholz var elev i pianospel till Ernst Pauer, i teori till Siegfried Dehn (vars efterlämnade lärobok i kontrapunkt han utgav 1859), blev 1856 lärare vid kungliga musikskolan i München, var 1859-1865 hovkapellmästare i Hannover, 1871-1883 orkesterdirigent i Breslau och 1883-1908 direktör för Hochska konservatoriet i Frankfurt am Main, varefter han bosatte sig i Florens.
• 1753 kallades han till hovkapellmästare vid Ludwigsburgs palats i Stuttgart, där han höjde hovorkestern till rangen av mönstergiltighet och även själv fördjupade sin stil i harmoniskt avseende genom intryck från den tyska musiken.
• Campagnoli var lärjunge till bland andra Pietro Nardini, och bereste som orkestermusiker och solist kontinenten, var 1797-1816 anställd som konsertmästare vid Gewandhaus i Leipzig och senare som hovkapellmästare i Neustrelitz.
• Friedrich August Pott, född den 7 november 1806 i Nordheim i Hannover, död den 27 augusti 1883 i Graz, var en tysk violinist, kompositör och från 1832 hovkapellmästare vid Storhertigliga Oldenburgska kapellet.
• 1755 anställdes han som hovkapellmästare i Köpenhamn och sånglärare för danske arvprinsen, och 1770-1775 dirigerade han danska hovteatern.
• Hellmesberger blev 1851 artistisk direktor för Gesellschaft der Musikfreunde (vari inbegreps chefskapet för konservatoriet), samma år professor i violinspelning vid konservatoriet, 1860 konsertmästare vid hovoperan och 1877 hovkapellmästare.
• Vinci, som var elev till Greco, blev hovkapellmästare i Neapel och skrev 40 operor, dels livfulla komiska, dels seriösa, som prisades för styrka i det dramatiska uttrycket, bland andra Ifigenia in Tauride (1725), Didone abbandonata (1728) och Artaserse (1730) samt vidare två oratorier, mässor och motetter.
• Scalabrini var hovkapellmästare i Köpenhamn 1748-55 och 1775-81 samt skrev där förutom flera seriösa italienska operor några sångspel till danska texter (Den belønnede kjærlighed, 1758; Geniernes fest, 1760; Oraklet, 1776), musik till Wessels parodiska sorgespel "Kjærlighed uden strømper" (1773), flera kantater och ett passionsoratorium till text av Johannes Ewald (1771).

Förberedelsen av sidan tog: 126,86 ms.