Definition & Betydelse | Svenska ordet ISABELLAS

Definition av ISABELLAS

1. böjningsform av Isabella

Exempel på hur man kan använda ISABELLAS i en mening

• Isabellas rätt till tronen ifrågasattes av hennes farbror Don Carlos, hertig av Molina, som inte godkände kvinnlig tronföljd och därför ansåg sig vara Spaniens rättmätige monark.
• I Isabellas fall motiverade kung Edvard I det med att hon inte hade dödat någon och därför inte skulle dödas, men att hon hade åsett och medverkat i kröningen, vilket var en handling av förräderi, och att hon därför skulle utställas till allmän varnagel tills hon dog och sedan även efter döden, för att tjäna som avskräckande exempel.
• Obenägen för alla demokratiska strävanden, understödde Topete efter Isabellas avlägsnande hertigens av Montpensier tronkandidatur.
• Paret fick genast bemöta en krigsförklaring av Isabellas kusin Antoine av Vaudémont, som tidigare hade lovat att respektera successionsordningen men som nu ändå ifrågasatte Isabellas arvsrätt med stöd av Burgund.
• Dagen efter Isabellas födelse avfyrades en salut med 21 kanonskott från Batteriet Sixtus i Köpenhamn och Kronborgs slott i Helsingör för att markera födseln, och samtidigt var det officiell flaggdag i Danmark.
• Drottning Isabella hade genom sitt utsvävande levnadssätt och sitt bigotteri gjort sig allmänt hatad, och missnöjet i Spanien nådde sin höjdpunkt, då konseljpresidenten Gonzalez Bravo 1868 lät deportera flera populära generaler och tvinga Isabellas svåger, hertigen av Montpensier i exil.
• Av förbittring mot drottning Isabellas despotiska styrelse deltog han i upproret i juli 1856, efter vars underkuvande han nödgades fly till Frankrike.
• Hennes biologiska far anses dock ha varit Isabellas dåvarande älskare, aristokraten Juan de Arana, men Frans av Assisi erkände formellt faderskapet, liksom för Isabellas övriga barn.
• Efter Isabellas fördrivande, 1868, var Figueras jämte Pi y Margall och Castelar ledare av den republikanska minoriteten och bekämpade den monarkiska författningen av 1869 samt hertigens av Montpensier och Amadeus tronkandidatur.
• I Isabellas fall motiverade kung Edvard I det med att hon inte hade dödat någon och därför inte skulle dödas, men att hon hade åsett och medverkat i kröningen, vilket var en handling av förräderi, och att hon därför skulle utställas till allmän varnagel tills hon dog och sedan även efter döden, för att tjäna som avskräckande exempel.
• I Isabellas fall motiverade kung Edvard I det med att hon inte hade dödat någon och därför inte skulle dödas, men att hon hade åsett och medverkat i kröningen, vilket var en handling av förräderi, och att hon därför skulle utställas till allmän varnagel tills hon dog och sedan även efter döden, för att tjäna som avskräckande exempel.
• Cordoba var en tid vicekung i Neapel, men efter Isabellas död förlorade han sitt bästa stöd och misstänkliggjordes av sina avundsmän vid hovet.
• Hennes far hade annullerat sitt första äktenskap, men trots detta förklarat Isabellas äldre halvsyskon för legitima arvingar.
• Trots att hon blev monark som barn och sedan tvingades gifta sig med en man som blev hennes medregent innan hon ännu var vuxen, tycks Isabellas position som monark ändå har respekterats: efterlämnade dokument visar att hennes underskrift fanns vid sidan av hennes makes på offentliga handlingar.
• Eleonora följde Isabellas exempel genom att leva skild från sin make och ha kärleksaffärer precis som han själv, varav den mest kände var Troilo Orsini; hon umgicks i Isabellas salong, där hon understödde konst och välgörenhet och beskyddade sällskapet Accademia degli Alterati, som stödde poesi, pjäser och utveckling av det toskanska språket.
• Det rådde vid denna tidpunkt en så instabil stämning i Spanien mellan den fraktion som stödde kungens dotter Isabellas rätt till tronen och den opposition som stödde hennes farbror Don Carlos, att Maria Kristina fruktade ett inbördeskrig vid kungens död, ett krig som hon skulle tvingas möta själv i egenskap av regent för sin dotter.
• Brasilien godkände kvinnlig arvsföljd och Isabellas arvsrätt ifrågasattes inte, men hennes far tvivlade på att en kvinna hade förmågan att regera eller skulle accepteras som monark i ett land som Brasilien, och hade därför svårt att se hennes tronbestigning som realistisk.
• Isabellas son uppgav senare, att drottning Elisabet var "fysiskt omogen till giftermål", men uppmuntrade rykten om sexuella snedsprång för att inte låta någon misstänka detta, och hänvisade till sin mor som uppgiftslämnare.
• I Isabellas fall motiverade kung Edvard I det med att hon inte hade dödat någon och därför inte skulle dödas, men att hon hade åsett och medverkat i kröningen, vilket var en handling av förräderi, och att hon därför skulle utställas till allmän varnagel tills hon dog och sedan även efter döden, för att tjäna som avskräckande exempel.
• Isabellas före detta svärfar Karl av Sicilien blev då furste av Achaia i enlighet med fördraget, som stadgade att Achaia skulle övergå till Sicilien om Isabellas och Filips äktenskaps förblev barnlöst.

Förberedelsen av sidan tog: 361,65 ms.