Definition & Betydelse | Svenska ordet JÄTTESTJÄRNA

Definition av JÄTTESTJÄRNA

1. (astronomi) typ av stjärna

Exempel på hur man kan använda JÄTTESTJÄRNA i en mening

• γ - Gamma Mensae är en dubbelstjärna där huvudkomponenten är en orange jättestjärna av spektralklass K4 III.
• Huvudstjärnan är en blåvit jättestjärna av en magnitud som varierar 3,15 – 3,23 med perioden 0,19 dygn.
• α - Aldebaran (Alfa Tauri) är av första magnituden och en orange jättestjärna av typ K5III på 68 ljusårs avstånd.
• α - Alfa Pyxidis är en jättestjärna av spektralklass B1,5 med magnitud 3,67, vilket gör den till Kompassens ljusstarkaste stjärna.
• Till exempel är två ljusa stjärnor, en jättestjärna av skenbar magnitud 8,6 och spektralklass B8 III vid nordöstra kanten och en jätte av magnitud 9,1 och spektralklass A0 III i sydvästra hörnet av hopen, för unga för att vara sanna medlemmar i NGC 6940 och är förmodligen bakgrundsstjärnor.
• Begreppet jättestjärna användes först av Ejnar Hertzsprung när det blev uppenbart att majoriteten av stjärnorna föll i två distinkta regioner i Hertzsprung–Russell-diagrammet.
• Alfa Sextantis är en blå till vit jättestjärna av spektralklass A0 III Den har en massa som är ca 3 gånger solens massa, en radie som är ca 4,5 gånger större än solens och utsänder ca 120 gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 10 000 K.
• Primärstjärnan 12 Camelopardalis A är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K0 IIIe, som visar starka emissionslinjer.
• Gamma Apodis är en gul till orange jättestjärna av spektralklass G9 III och befinner sig i de senare stadierna av dess utveckling.
• Beta Apodis är en orange till gul jättestjärna av spektralklass K0 III, vilket anger att den har förbrukat vätet i dess kärna och har utvecklats till en jättestjärna.
• Zeta Apodis är en gul till orange jättestjärna av spektralklass K2 III och befinner sig i de senare stadierna av dess utveckling.
• Primärstjärnan Theta Apodis A är en röd till orange jättestjärna av spektralklass M7 III och befinner sig på den asymptotiska jättegrenen.
• Zeta Arae är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K3 III, som anger att den är en stjärna som har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien.
• Eta Arae är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K5 III, som anger att den är en stjärna som har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien.
• Följeslagaren är en jättestjärna med yttemperatur på ca 5 000 K, luminositet ca 50 gånger solens, och diameter 10 gånger solens.
• Jota Arae är en blå till vit jättestjärna av spektralklass B2 IIIne där E-suffixet anger att spektret visar emissionslinjer, som visar att den är en Be-stjärna som omges av het, omslutande gas.
• Zeta Caeli är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K0 III och ingår i den tjockare delen av Vintergatans skiva.
• Alphard eller α Hydrae (förkortat Alfa Hya, α Hya) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ljusstark jättestjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Vattenormen.
• Primärstjärnan Alfa Ophiuchi A är en blå till vit jättestjärna av spektralklass A5 III Den har en massa som är ca 2,4 gånger solens massa, en radie som är ca 2,6 och utsänder ca 25 gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 8 000 K.
• Beta Volantis är en orange till gul jättestjärna av spektralklass K2 III och befinner sig i röda klumpen, vilket betyder att den ligger på den horisontella grenen och genererar energi genom fusion av helium i dess kärna.

Förberedelsen av sidan tog: 130,25 ms.