Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet KABBALA

Definition av KABBALA

1. (judendom) medeltida religiöst system av esoteriska judiska föreställningar, baserat på en utläggning av mystiska, fördolda betydelser och förutsägelser i Gamla Testamentet

Exempel på hur man kan använda KABBALA i en mening

• Tritheims idéer är ett slags fusion mellan hermetisk filosofi, kristendom och kabbala, och fick betydelse för till exempel Cornelius Agrippa.
• Bland hans många värdefulla skrifter kan nämnas Exegeser till pentateuken och Daniels bok samt kommentarer till Talmud och Maimonides men även som undersökningar rörande kabbala.
• I religiös bemärkelse har esoteriska läror (se mystik) förekommit i de grekiska mysteriereligionerna och har i princip alltid existerat inom religionerna (se sufism, kabbala, gnosticism, Johannes Eckhart, Jacob Böhme, Förborgade Ord, vajrayana) när den allmänna formen av religionerna inte fullt ut kunnat förklara verkligheten och olika skeenden eller räckt till i sökandet efter Det Absoluta.
• Det förekom bland kaldéerna och babylonierna och inom judendomens kabbala, där dess ursprung härleddes till kung Salomo, som sades ha burit på sådana övernaturliga förmågor.
• Ordens syften var att studera forntida mysterier, rosenkreuzeri, kabbala, astrologi, frimureri, symbolik, kristna ceremonier och västerlandets ockulta tradition.
• Hans esoteriska lära fick stor betydelse för utvecklingen av kabbala inom judendomen och blev en inspirationskälla för chassidismen.
• Elijah ben Solomon, född 23 april 1720 i Sielec, Polsk-litauiska samväldet, död 9 oktober 1797 i Vilnius, var en rabbin och en av 1700-talets största läromästare inom judendomen och uttolkare av talmud och kabbala.
• Doktorsavhandlingen från 2010 behandlar 1600-talsmystikern Johannes Bureus och dennes tankevärld med runor och kabbala.
• Enligt gnosticismen och vissa mystiska traditioner såsom kabbala och sufism har alla människor inom sig en gudomlig gnista från den andliga världen.
• Som Lullus, Pico della Mirandola och Reuchlin sökte von Rosenroth att förena kabbala och kristendom och intar med sitt väldiga verk och sin egendomliga personlighet en betydande plats inom den kristna kabbalismen.
• På 1200-talet utgav Moses av Leon ”Zohar” (”glansen”), som redigerad på arameiska som en midrasch utgör huvudverket för den judiska, mystiska strömningen, kabbala (”traditionen”).

Förberedelsen av sidan tog: 178,83 ms.