Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet KALIFENS

Definition av KALIFENS

1. böjningsform av kalif

Exempel på hur man kan använda KALIFENS i en mening

• Usmans brorson Mervan från Umayyaderna beordrade att gripa upprorsledarna, men rebellerna belägrade kalifens hus och dödade honom.
• Buyidernas emir tog under kuppartade former över makten i Abbasidkalifatet under kalifen al-Mustakfī bi'llāh ibn al-Muktafi (944-46) genom att tillskansa sig ämbetet som befälhavare för kalifens livvakt.
• En natt smyger han in i kalifens palats med hjälp av ett magiskt rep, som han givetvis också stulit.
• Då rusar Abu Hassan upp och förklarar att det var han och inhöstar belöningen, och även kalifens förlåtelse för skämtet.
• Khayzuran föddes fri i Jorash i Jemen, och fördes sedan av en beduin till Mecka, där hon såldes till kalifens harem i Bagdad som slavkonkubin.
• Borgen användes från början som kalifens lantställe, karavanseraj och som försvarsanläggning mot ökenstammar.
• Han delegerade vissa av sina plikter till henne, och tillät henne att ta emot allmänheten och åhöra deras klagomål i hans ställe; hon avvisade även den assistent han gett henne för att sköta den sysslan, och kalifens bror Musallama klagade över hur han lämnat tronen vakant åt henne.
• Den främsta förebilden för denna samhällsförändring var kalifens eget harem, som sedan kopierades av andra rika män, och så småningom av senare muslimska rikens kungliga harem.
• Surya Devi svarade honom då att hon aldrig hade blivit våldtagen av Muhammad ibn al-Qasim, men att hon inte ville att hon och hennes syster skulle bli vanärade som slavar i kalifens harem, och att hon genom att ljuga hade fått hämnd på sin fars mördare.
• Den kristna änkan efter en upprorisk morisk guvernör i Spanien, Lampegia, placerades som slav i kalifens harem i Damaskus efter att hennes make gjort uppror på 720-talet.

Förberedelsen av sidan tog: 147,49 ms.