Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet KETON

Definition av KETON

1. (kemi) organisk molekyler som består av en karbonylgrupp (CO) som binder två kolvätegrupper

Exempel på hur man kan använda KETON i en mening

• En keton är en funktionell grupp karakteriserad av en karbonylgrupp mellan två kolatomer, eller en förening som innehåller sådan grupp.
• Den kemiska formeln för en keton är 100px, där kolkedjan R′ är identisk eller helt olik kolkedjan R.
• Den andra fria bindningen hos karbonylgruppen kan användas för att binda till något annat ämne: om detta är en väteatom fås en acetaldehyd (etanal), om det är en kolvätegrupp fås en keton.
• Namnet är i viss mån missvisande då endast aceton, ur en rent kemisk synvinkel, är en riktig keton och ändelsen -kroppar vanligtvis används för icke vattenlösliga ämnen.
• Fenol-keto-tautomeri där en form utgörs av en fenol och den andra utgörs av motsvarande cykliska keton.
• Det är en polycyklisk aromatisk keton, baserad på 2-metyl-1,4-naftokinon, med en 3-fytylsubstituent.
• Enolater är alkoxider av enoler och har därför en dubbelbindning som gör att deras egenskaper påminner om motsvarande keton eller aldehyd.
• Karbodiimider är reagenser för Moffatt-oxidation, ett protokoll för omvandling av en alkohol till en karbonyl (keton eller aldehyd) med dimetylsulfoxid som oxidationsmedel:.
• Bensofenon, eller difenylketon, är en kemisk förening, mer specifikt en keton, som erhålles genom inverkan av bensoylklorid på bensen i en koldisulfidlösning under närvaro av vattenfri aluminiumklorid.
• Cyanohydriner kan syntetiseras genom behandling av en keton eller aldehyd med vätecyanid under överskott av natriumcyanid eller kaliumcyanid.

Förberedelsen av sidan tog: 345,71 ms.