Definition & Betydelse | Svenska ordet KLANG

Definition av KLANG

1. ljud med estetisk eller tilltalande karaktär
2. böjningsform av klinga

Exempel på hur man kan använda KLANG i en mening

• Termen myntades under 1800-talet för att beteckna det gamla privilegiesamhället i Väst- och Mellaneuropa från tiden före franska revolutionen som man ville komma bort ifrån – en orsak till att begreppet redan från början fick en negativ klang.
• Ett äldre begrepp med liknande innebörd är "celebritet" (av franska célèbre, berömd, upphöjd), som i första hand använts med en mer positiv och formell klang än kändis.
• Ändringen beror dels på, att ordet menlös (som betyder "fri från men", alltså fri från synd eller brist) har fått en negativ klang i svenska språket, dels att dagen numera ska vara en minnesdag för de barn runtom i världen, som är värnlösa och i behov av hjälp.
• Historiskt har tenoren genom tiderna utvecklats från en mer barytonfärgad klang under 1600-talet, hos till exempel Monteverdi, först troligen även med falsettklang.
• Namnet kommer av traditionen att i Skandinavien ersätta metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag med trästavar, dymblar eller dymlar, för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering av att det är stilla veckan och att långfredagen är i antågande.
• När instrumentet ställs i ett öppet fönster låter strängarna genom vindens inverkan höra både sin grundton och sina alikvoter i brutna ackord av en ofta förtrollande klang.
• Inom språkvetenskapen har begreppet högtyska/Hochdeutsch kommit att ersättas med standardtyska/Standarddeutsch, som har mindre värderande klang och inte riskerar förväxlas med så kallade högtyska dialekter.
• Populärmusik ställs således ofta som en kontrast till de två andra huvudgenrerna inom västerländsk musik – konstmusik och folkmusik – och ordet "populär" har därför stundtals fått en negativ klang.
• Klubben fick namnet Boca från stadsdelen och ordet "Juniors" lades till för att ge en engelsk klang och prestige åt laget från det fattiga södra Buenos Aires.
• Viktiga bland dessa var bland annat korsvis besträngning (bassträngarna korsar över strängarna för högre toner, vilket gjorde det möjligt att använda längre bassträngar och därmed få bättre klang utan att göra instrumentet längre) samt en förbättrad ram av gjutjärn, som kunde bära spänningen i strängarna utan att ändra form som träramarna ofta gjorde.
• Stämmorna kallas uppifrån och ner i tonhöjd: tenor, lead, baryton och bas, och melodin ligger i lead-stämman, inte i den högsta stämman som i traditionella körarrangemang, vilket ger en helt annan klang.
• En sordin (efter italienska sordino, efter sordo, 'döv', 'dov') är en anordning för att skapa en dämpad klang hos ett musikinstrument.
• I början av 1800-talet byggdes serpenter med en fagottliknande böjning och med en dov klang, kallade Bashorn.
• Stroh-violinen har en större klang än en vanlig fiol och blev därför populär under början av 1900-talet då akustiska inspelningar gjordes på fonograf och grammofon, en inspelningsteknik som krävde höga ljudvolymer.
• Storbandet kännetecknas av stor flexibilitet vad gäller instrumentering, klang och dynamik och kan ses som jazzens motsvarighet till symfoniorkestern.
• Minst populärt var reverbet under 70-talet, men även om ett musikmaterial vid första anblicken inte verkar innehålla reverb kan materialet ändå ha lite reverb pålagt för att ge en mjukare och jämnare klang.

Förberedelsen av sidan tog: 390,18 ms.