Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet KOLARE

Definition av KOLARE

1. (yrken) hantverkare som tillverkar träkol i en kolmila

Exempel på hur man kan använda KOLARE i en mening

• Den var vanlig bland skogshuggare, kolare, rallare, flottare och andra kroppsarbetare som levde under primitiva förhållanden, ofta i kojor.
• I Gammelvala visas hur det gick till förr i tiden, till exempel hur kolare, smeder och andra hantverkare arbetade och vad kvinnor och män gjorde i sina vardagsliv.
• Kolarkojor var den bebyggelse kolare anlade vid den kolmila som av transporttekniska skäl förlades dit där träden fanns och som behövde bevakning dygnet runt för att förbrännas på det sätt som gav önskat resultat.
• Han kom från fattiga torparförhållanden i Galven mellan Arbrå och Alfta i Hälsingland och kompletterade försörjningen genom att extraknäcka som kolare, skogsarbetare och dansspelman.
• Den var vanlig bland skogsarbetare, kolare, rallare och andra kroppsarbetare som levde under primitiva förhållanden (bland annat i Värmland, Dalarna och Norrland).
• I sina filmer skildrade han framförallt livet för vanliga människor i södra Norrland, både i samtiden och historiskt, som till exempel flottare, skogsarbetare, kolare, forbönder, fäbojäntor och vattenrallare.
• Anekdoten handlar om en döende kolare, som tillfrågades av en biskop respektive Djävulen vad han trodde på.
• Yrkesskickliga smeder hämtades också söderifrån, medan ortsbefolkningen kunde anställas som kolare (ett mycket påfrestande arbete).
• Förutom de tjugo timmermännen ingick amiralen, skotten William Ruthven (död troligen 1614), skeppsbyggmästaren Tomas Nilsson, en skrivare, sex sågare, sex bollar, tre smeder och två kolare i arbetsstyrkan.
• Han var född i Omont i Ardennes omkring år 1575 och kom till Sverige 1621 för att arbeta som kolare eller skogshuggare.

Förberedelsen av sidan tog: 124,62 ms.