Definition & Betydelse | Svenska ordet KROPPSSTRAFF


KROPPSSTRAFF

Definition av KROPPSSTRAFF

  1. straff som riktas mot kroppen för den som straffas (via slag, smärta, stympning, eller liknande)

Antal bokstäver

12

Är palindrom

Nej

14
AF
AFF
KR
OPP
PP

5

5

753
AF
AFF
AFP
AK
AKT


Sök efter KROPPSSTRAFF på:



Exempel på hur man kan använda KROPPSSTRAFF i en mening

  • Bödel eller skarprättare var en av samhället anställd person, utsedd att verkställa dödsstraff, prygel och andra kroppsstraff.
  • Han ledde speciella insatser mot Hjemmefrontens radiosändningar både 1944 och 1945 och skall ofta ha utdömt olika former av kroppsstraff för motståndsmän.
  • Prygel (även kallat kåkstrykning eller spöslitning) är kroppsstraff som är avsedda att skapa kroppslig smärta och en känsla av förnedring (jämförbar med psykisk smärta).
  • Falaka, alternativt bastonad, är en metod för kroppsstraff eller tortyr där hårda objekt, såsom käppar, batonger eller spön, slås mot oskyddade fotsulor.
  • Om brottet ansågs skamligare kunde han även utdela vissa kroppsstraff (vilket annars en profoss gjorde).
  • Historiskt har kroppsstraff varit mycket vanliga, men började i västvärlden långsamt avvecklas från sent 1700-tal, delvis som en följd av upplysningstiden.
  • I en stat där äldre tiders dödsstraff, kroppsstraff, skamstraff, straffarbete och tortyr avskaffats brukar det vara lagens strängaste straff.
  • Vid införandet i mitten av 1800-talet ansågs cellstraffet humant och liberalt, jämfört med gamla tiders kroppsstraff, dödsstraff och tortyr samt tidigare fängelser där fångar låstes in tillsammans, men snart förstod man att isoleringen i cellen kunde vara skadlig.
  • En profoss var en befattningshavare i kronans eller en stads tjänst från och med 1600-talet, också i ett läns tjänst från 1700-talet (provins i Gamla Finland), som hade i uppdrag att sköta vissa polisiära eller fiskala uppgifter, övervaka fångar och verkställa utdömda kroppsstraff, därför stundom liktydigt med bödel, skarprättare och kallad flagellator, horepiskare m.
  • Upproriska byar brändes ner och invånarna våldtogs, piskades eller utsattes för andra kroppsstraff för olydnad.


Förberedelsen av sidan tog: 233,79 ms.