Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet LYFTKRAFT

Definition av LYFTKRAFT

1. (fysik) kraft som lyfter uppåt i tyngdkraftsfältet

Exempel på hur man kan använda LYFTKRAFT i en mening

• Flygplan eller aeroplan är en grupp luftfarkoster inom huvudgruppen aerodyner (bärplanförsedda luftfarkoster som är tyngre än luft, vars lyftkraft alstras av den luftströmning som uppkommer kring bärplanen då dessa rör sig genom luften), vars bärplan, så kallade vingar, är av fast konstruktion (ej flaxar eller roterar under gång) och framdrivs med hjälp av en kraftkälla bestående av motor med propeller eller reaktionsaggregat, såsom en raket- eller jetmotor; jämte rotorplan, som har bärytor som roterar i förhållande till kroppen, varigenom lyftkraften uppkommer.
• Flygplan eller aeroplan är en grupp luftfarkoster inom huvudgruppen aerodyner (bärplanförsedda luftfarkoster som är tyngre än luft, vars lyftkraft alstras av den luftströmning som uppkommer kring bärplanen då dessa rör sig genom luften), vars bärplan, så kallade vingar, är av fast konstruktion (ej flaxar eller roterar under gång) och framdrivs med hjälp av en kraftkälla bestående av motor med propeller eller reaktionsaggregat, såsom en raket- eller jetmotor; jämte rotorplan, som har bärytor som roterar i förhållande till kroppen, varigenom lyftkraften uppkommer.
• Till skillnad från flygplan eller helikoptrar, som med kraftiga motorer som driver propellrar, eller jetmotorer, och vingar skapar lyftkraft, även kallade aerodyner, flyger ett luftskepp med hjälp av Arkimedes antika princip om att väga mindre än den luftmassa som luftskeppets kropp pressar undan.
• Med hjälp av aerodynamikens lagar kan man beräkna till exempel hur stor lyftkraft en flygplansvinge har, luftmotståndet för en bil eller hur krökt banan blir för en skruvad boll.
• Luftfarkoster indelas i två grupper, aerostater, som får statisk lyftkraft genom sitt innehåll (särskild lätt gas eller varm luft som är lättare än omgivande luft), och aerodyner, som erhåller lyftkraft då de eller några delar av farkosterna (till exempel rotorer) rör sig relativt den omgivande luften.
• Gravitationen driver dem nedåt-framåt, medan lyftkraft för att hålla dem flygande samtidigt genereras.
• Vid start och landning vrids gondolerna 90 grader så att propellrarna riktas rakt upp och dessa skapar då en lyftkraft som för en helikopter.
• Förhållandet, känt som Arkimedes princip, innebär att en kropp som sänks ned i en vätska påverkas av en lyftkraft som är lika stor som den undanträngda vätskans tyngd.
• En vinge är en yta som brukas för att skapa lyftkraft för flygning genom atmosfären, och sällsynt även i andra gaser eller vätskor.
• När han skriker tillräckligt kraftigt nära marken kommer ljudvågorna att studsa upp från marken och träffa hans flygdräkt och ge honom lyftkraft.
• För att starta och landa vertikalt så vänds gondolerna uppåt och flygmaskinen kan liknas vid en helikopter (som genererar lyftkraft med hjälp av rotorerna).
• Genomsjunk är när en helikopter hamnar i den nedåtgående luft från huvudrotorn som genererar dess lyftkraft.
• Stall av återvändande blad är en term inom helikopterflygning, där stall står för förlust av lyftkraft, och återvändande blad syftar på det av helikopterns rotorblad - propellerblad - som är på väg mot flygriktningen.
• Om flötenas lyftkraft på ett sättgarn är större än själva nätets vikt (med sänken) kommer nätet att stå på en höjd över bottnen som bestäms av förankringslinornas längd (eller av vattenytan) och kallas då förankrat flytnät (eller flytgarn).
• Uttrycket lyftkraft förekommer också vid beskrivning av så kallade aerostater, till exempel en luftballongs lyftkraft på ballongkorgen med de ombordvarande som verkar rakt upp från jordens yta enligt Arkimedes princip.
• Man bör vara medveten om att flytvästens lyftkraft är ganska liten eftersom den endast är avsedd att hjälpa till att lyfta en människokropp som har ungefär samma densitet som vattnet så mycket att personen utan ansträngning kan hålla huvudet över ytan.
• För att kunna genomföra en autorotationslandning behövs tillräcklig energi i rotorsystemet (för lyftkraft) för att kunna utföra en så kallad ”flare” för en kontrollerad landning.
• Viktbälte är ett bälte med tunga metallvikter som används av simmande dykare (grodmän) för att kompensera för dykardräktens lyftkraft.
• Tre år senare kom han på att man kunde skilja på kraften i luftsystemet med farkostens dragkraft och att vingen skulle vara välvd för att ge maximal lyftkraft.
• Båda hade sedan tidigare visat sin förkärlek för eleganta plan helt utan, eller med minimala stjärtroder, då de försökte få bort det motstånd i lyftkraft som rodret ger på vanliga plan.

Förberedelsen av sidan tog: 148,03 ms.