Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet MANAR

Definition av MANAR

1. böjningsform av man
2. böjningsform av mana

Exempel på hur man kan använda MANAR i en mening

• Ett längre fragment finns bevarat av en krigisk dikt där han manar grekerna till försvar mot kimmeriernas framfart i Mindre Asien.
• I dikten uppträder Olympens gudar och manar Europas stormakter att befria den helleniska världen från Osmanska riket.
• I en bulla, vars historiska äkthet är ifrågasatt, manar han till att driva islam från Heliga landet, ett uttalande som om det är sant föranleddes av att Heliga gravens kyrka förstördes 1009 av fatimidernas kalif.
• En kyrktupp symboliserar förkunnaren av Kristi lära, det vill säga dagens gryning i högre mening, och manar församlingen till vakenhet i dess kristliga liv.
• Historien tar sitt avstamp i 20-talets USA - det glada decenniet som ändar med börskraschen på Wall Street - för att sedan förflytta sig till ett strejkmöte i Ådalen några år senare där Konrad och Sven manar till fortsatt kamp.
• Han blev internationellt uppmärksammad med essäböckerna Spillran av ett moln (1966), Vid trädets fot (1971), Brev till Columbus (1973) och Dalens ande (1976), som belyser vår tids hot mot människans livsmiljö och manar till besinning med ett humanistiskt synsätt och ett ekologiskt perspektiv.
• Dessa verser manar profeten Muḥammad till dyrkan av tre mekkanska gudinnor: Al-Lat, Al-Uzza och Manat.
• När starka krafter manar till strid emot Engelbrekt, vill denne hellre än att spilla ett folks blod, resignerat dra sig tillbaka och på så sätt ändå få sympatierna på sin sida.
• Allra tydligast ser man detta hos fjordhästar, vars manar traditionellt klipps så att manen står rakt upp, i så kallad ståndman, med den mörka delen något längre än de ljusa delarna.

Förberedelsen av sidan tog: 195,01 ms.